www.darulhadith.com
Wudhû' är en obligatorisk tvagning som avlägsnar den mindre orenheten tex. då
urin, avföring och gaser kommer ut eller vid djup sömn samt förtäring av
kamelkött. Följande har rapporterats om dess förträfflighet:
´Umar (radhiya Allâhu ´anh) rapporterade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa
sallam) sade:
”Ingen av er tvår sig på ett exemplariskt sätt och säger därpå: ”Jag vittnar om att
det inte finns någon gud utom Allâh1, ingen medhjälpare har Han, och jag vittnar
om att Muhammad är Hans tjänare och sändebud. Allâh låt mig höra till dem som
ångrar sig och till dem som renar sig”, utan att Paradisets åtta portar öppnas åt
honom så att han träder in genom vilken han än vill.”2
´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh) rapporterade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa
sallam) sade:
”Den som tvår sig på ett korrekt sätt, får sina synder att lämna sin kropp så att de
till och med lämnar hans naglar.”3
Rapporterad av Muslim.
´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh) rapporterade att profeten (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) sade:
”Exemplarisk tvagning vid svårigheter, fotstegen till moskén samt väntan mellan
två böner, tvättar bort synder.”4
1 Nämligen, ingen har rätt dyrkas utom Allâh.
2 Muslim (234), at-Tirmidhî (55), Ahmad, (4/150), Abû Dâwûd (170). Tillägget ‘Allâh låt mig höra till dem som
ångrar sig och till dem som renar sig’ hör till at-Tirmidhî.
3 Muslim (3/113).
4 al-Hâkim (1/132) och han ansåg den vara autentisk enligt Muslims villkor.
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
4
www.darulhadith.com
Tvagningens tillvägagångssätt
1 – Avsikt. Avse med hjärtat och inte med munnen, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi
wa sallam) avsåg aldrig tvagningen, bönen eller någon annan typ av dyrkan
muntligt. Allâh vet vad som finns i hjärtat och således föreligger det inget behov att
underrätta om det.5
2 – Säg: ”Bismillâh”.6
3 – Tvätta dina händer tre gånger.7
4 – Skölj munnen och dra in vatten i näsan för att därefter snyta ut det. Detta skall
utföras tre gånger.8
5 – Tvätta ditt ansikte tre gånger. Detta skall utföras från det ena örat till det andra9,
och från hårfästet10 till nedersta delen av skägget11.
5 Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:
”Det råder samstämmighet bland Muslimerna om att avsiktens plats är hjärtat och inte munnen. Detta gäller
samtliga former av dyrkan; reningen, förrättandet av bön, allmosan, fastan, vallfärden, frigivningen av slavar,
Djihâd och dylikt. Om man skulle säga något annat än det man har avsett, räknas avsikten i hjärtat, inte yttrandet.
Skulle man däremot uttala avsikten samtidigt som avsikten inte förekommer i hjärtat, råder det samstämmighet
bland Muslimerna att en sådan person går miste om belöningen.” (Madjmû´-ul-Fatâwâ (1/234)).
6 I Allâhs Namn. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) rapporterade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa
sallam) sade: ”Ingen tvagning har den som inte nämner Allâhs Namn före den.” (Ahmad (2/418), Abû Dâwûd
(101), Ibn Mâdjah (1/140), ad-Dâraqutnî (1/71), al-Hâkim (1/147) och al-Bayhaqî (1/44). Anses vara ’god’
(Hasan) av Imâm al-Albânî (rahimahullâh). Se ’Sahîh Sunan Abî Dâwûd’ (90) och ’Irwâ’-ul-Ghalîl’ (1/122).
Shaykh Ibn ´Uthaymîn (rahimahullâh) förklarade denna hadîth och sade: ”Detta tyder på att det (d v s säga
’Bismillâh’) är obligatoriskt samt att det sker i början – och detta är den kända åsikten inom rättskolan (d v s
Hanbalî-rättskolan).” (ash-Sharh al-Mumti´ alâ Zâd-il-Mustaqni´ (1/127-128)).
7 Det har rapporterats från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han brukade tvätta vissa
kroppsdelar en, två samt tre gånger. Vad gäller en gång, sade Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ): ”Profeten
(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tvådde sig genom att tvätta sig en gång.” (al-Bukhârî (157)).
Beviset för att han tvättade vissa kroppsdelar två gånger, är ´Abdullâh bin Zayds (radhiya Allâhu ´anh) hadîth:
”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tvådde sig genom att tvätta sig två gånger.” (al-Bukhârî (158)).
Beviset för att han tvättade vissa kroppsdelar tre gånger, är Humrâns hadîth: ”´Uthmân bin ´Affân (radhiya
Allâhu ´anh) kallade på vatten till tvagning. Därefter tvättade han sina händer tre gånger, därefter drog han in
vatten i näsan och snöt ut det, därefter tvättade han ansiktet tre gånger, därefter tvättade han sin högra arm upp
till armbågen tre gånger, därefter gjorde han samma sak med vänster arm, därefter strök han sitt huvud, därefter
tvättade han sin högra fot upp till fotknölarna tre gånger och därefter gjorde han samma sak med vänster fot.
Sedan sade han: ”Jag såg Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) två sig på detta vis.”” (al-Bukhârî
(164) och Muslim (226)).
8 Se ´Uthmâns (radhiya Allâhu ´anh) ovanstående hadîth.
9 Öronen hör till huvudet. Abû Umâmah (radhiya Allâhu ´anh) rapporterade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) sade:
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
5
www.darulhadith.com
6 – Tvätta dina armar; från fingertopparna till12 armbågarna. Börja med höger arm
och avsluta med vänstern.
7 – Stryk ditt hår en gång. Blöta dina händer och stryk dem därefter från hårfästet
till nacken och tillbaka13.
8 – Gnugga dina öron en gång. För in pekfingrarna i öronen och tummarna på
ytteröronen och gnugga.
9 – Tvätta dina fötter tre gånger. Detta skall ske från tårna till14 fotknölarna. Börja
med högerfoten och avsluta med vänstern15.
”Öronen hör till huvudet.” (Ibn Mâdjah (444), Abû Dâwûd (143), ad-Dâraqutnî (103). Anses vara ‘autentisk’
(Sahîh) av Imâm al-Albânî (rahimahullâh) i ’Irwâ’-ul-Ghalîl’(84)).
10 Ibn-ul-Mughîrah bin Shu´bah rapporterade från sin fader att: ”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tvådde
sig och strök hårfästet, turbanen och läderstrumporna.” (Muslim (274)).
11 ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anh) sade att: ”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade stryka sina fingrar
genom sitt skägg.” (Ibn Mâdjah (430), at-Tirmidhî (310), Ibn Khuzaymah (1/78-79) och Ibn Hibbân (3/363).
Anses vara autentisk enligt Imâm al-Albânî i ’Irwâ’-ul-Ghalîl’ (92).).
Denna åsikt har bl a Imâm ash-Shâfi´î (rahimahullâh), vilket Imâm at-Tirmidhî (rahimahullâh) anger i sin ’al-
Djâmi´’. För övrigt gäller denna dom endast män och inte kvinnor.
12 D v s inklusive armbågarna.
13 ´Abdullâh bin Zayd (radhiya Allâhu ´anh) rapporterade att: ”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) strök sitt
huvud fram och tillbaka; han började vid sitt hårfäste och strök dem till sin nacke och tillbaka.” (al-Bukhârî
(1/251) med ’Fath-ul-Bârî’, Muslim (235) och at-Tirmidhî (28)).
14 D v s inklusive fotknölarna.
15 Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) sade: ”Under en resa hamnade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa
sallam) bakom oss. Senare hann han ikapp oss och då hade tiden för eftermiddagsbönen (Salât-ul-´Asr) gått in.
Vi började två oss och stryka över fötterna då han ropade högt: ”Ve hälarna från Elden.” Detta sade han två eller
tre gånger.” (al-Bukhârî (1/232) med ’Fath-ul-Bârî’ och Muslim (3/128) med Sharh Sahîh Muslim av Imâm an-
Nawawî).
Imâm an-Nawawî (rahimahullâh) kommenterade denna hadîth i ’Sharh Sahîh Muslim’ och sade: ”Syftet med att
Muslim nämner den, är för att visa att det är obligatoriskt att tvätta fötterna och att man inte belönas för enbart
strykning.”
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
6
www.darulhadith.com
Bad (Ghusl)
Ghusl är en obligatorisk rening som avlägsnar den större orenheten, t ex vid sexuellt
umgänge och menstruation.
1 – Avsikt. Avse badet med hjärtat och inte med munnen.
2 – Säg: ”Bismillâh”.
3 – Två dig exemplariskt16.
4 – Häll vatten över huvudet tre gånger.
5 – Tvätta därefter resten av kroppen.17
16 D v s tvätta de kroppsdelar du tvättar när du tvår dig.
17 ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) rapporterade att: ”När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befann sig i
ett tillstånd av sexuell orenhet (Djanâbah), började han badet med att tvätta sina händer, därefter tvättade han
sina könsdelar, därefter tvådde han sig till bön, därefter tog han vatten och gnuggade hårroten så att vattnet
nådde huden, därefter sköljde han huvudet tre gånger och slutligen resten av kroppen.” (al-Bukhârî (248) och
Muslim (315) och formuleringen är hans).
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
7
www.darulhadith.com
Tayammum
Tayammum är en obligatorisk rening med jord. Detta utförs istället för tvagning och
bad vid brist på vatten eller om skada befaras18.
18 Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade: ”Om någon av er är sjuk eller befinner på en resa eller just har förrättat sina
behov eller haft beröring med kvinnor och inte finner vatten, skall han ta ren jord och stryka över ansiktet och
händer. Allâh förlåter och utplånar mycket synd.” (4:43)
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
8
www.darulhadith.com
Tayammums tillvägagångssätt
1 – Avsikt. Avse det du skall göra Tayammum för istället för tvagning och bad.
2 – Rör vid jorden eller det som har kontakt med den och innehåller stoft (med
handflatorna).
3 – Stryk över ansiktet och nävarna.
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
9
www.darulhadith.com
Strykning över Khuff
Khuff är en fotbeklädnad av skinn och liknande.
Djawrab (Strumpor) är en fotbeklädnad av bomull och liknande.
Vad är domen om att stryka ens våta händer över läderstrumporna samt de
”vanliga” strumporna? Och vad är beviset i Boken och Sunnahn för att det
är en lagstiftad handling?
Att stryka över dem hör till Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)
Sunnah. Således är det bättre att stryka över dem än att ta av dem för att tvätta
fötterna. Bevis för det är al-Mughîrah bin Shu´bahs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth:
”En gång när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tvådde sig, skyndade jag mig
för att ta av honom hans läderstrumpor. Då sade han: ”Låt dem vara, för
sannerligen tog jag på dem i ett rent tillstånd.” Därefter strök han över dem.”19
Strykningens föreskrift är fastställd i Allâhs Bok och Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) Sunnah.
Beträffande Allâhs Bok, säger Han (ta´âlâ):
”Troende, när ni går till bön, två då era ansikten och händer samt armarna upp till
armbågarna och stryk med händerna över era huvuden och (två) era fötter upp till
fotknölarna.”20
Angående Hans ord ”och era fötter”, kan det läsas på två korrekta sätt vilka båda
härrör från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det ena säger
”Ardjulakum21” och har konjunktionen av Hans Ord ”era ansikten”, vilket i sin tur
innebär att fötterna skall tvättas.
Däremot säger det andra ”Ardjulikum”. Här har den konjunktionen av ”era
huvuden”, vilket följaktligen innebär att fötterna stryks. Klart och tydligt ser man
att fötterna kan både tvättas och strykas enligt Sunnahn. Då Allâhs sändebud (sallâ
Allâhu ´alayhi wa sallam) var barfota, tvättade han sina fötter, och då han hade
läderstrumpor på sig, strök han över dem.
19 al-Bukhârî (206) och Muslim (274).
20 5:6.
21 Era fötter.
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
10
www.darulhadith.com
Angående bevis från Sunnahn, förekommer en stor mängd av dem däri från Allâhs
sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Imâm Ahmad (rahimahullâh) sade:
”Mitt hjärta har inga tvivelaktigheter om strykningen. Det förekommer fyrtio
ahâdîth från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans följeslagare
beträffande det.”22
Poeten sade: ”Till de ahâdîth som har rapporterats i en stor mängd hör
”Den som avsiktligt ljuger”
”Den som bygger ett hus åt Allâh och hoppas på belöning”
Synen, Medlingen och Dammen
Strykningen över läderstrumporna.”
Detta är bevis från Boken och Sunnahn för tillåtelsen att stryka över dem.
Dessutom måste följande villkor uppfyllas för att strykning över läderstrumporna
skall vara giltig. Dessa villkor är fyra i antal:
Det första villkoret: Att man befinner sig i ett rent tillstånd då läderstrumporna
påtages. Bevis för detta är det profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till al-
Mughîrah bin Shu´bah:
”Låt dem vara, för sannerligen tog jag på dem i ett rent tillstånd.”23
Det andra villkoret: Att läderstrumporna respektive strumporna är rena. Det är inte
tillåtet att stryka över dem i fall de skulle vara smutsiga. Bevis för detta är att en dag
förrättade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bönen med sina
följeslagare iklädd i sandaler. Plötsligt tog han av sig dem mitt under bönen och
berättade sedan att Djibrîl underrättade honom att det förekom skadligt element
eller smuts på dem. Detta är bevis för att det inte är tillåtet att förrätta bönen i
något smutsigt. Därmed skulle den som stryker bli smutsig om han skulle stryka
över smuts med vatten. Således är det inte korrekt att det anses vara renande...
Det tredje villkoret: Att strykningen äger rum efter en mindre orenhet. Det får
alltså inte äga rum efter sexuellt umgänge samt det som fordrar bad. Bevis för detta
är Safwân bin ´Assâls (radhiya Allâhu ´anh) hadîth:
22 Se ‘al-Musnad’ (4/363).
23 Se fotnot 17.
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
11
www.darulhadith.com
”Då vi var på en resa, beordrade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)
oss att inte ta av oss våra läderstrumpor under tre dagar och lika många nätter.
Detta gällde dock inte efter ett sexuellt umgänge, utan endast efter exkrementring,
urinering och sömn.”24
Baserat på den nämnda hadithen, fordras att strykningen äger rum efter en mindre
orenhet och inte en större sådan.
Det fjärde villkoret: Att strykningen äger rum inom en Sharî´ah-baserad tidsperiod;
en natt och en dag för den ickeresande samt tre dagar och tre nätter för den
resande. Detta är baserat på ´Alî bin Abî Tâlibs (radhiya Allâhu ´anh) hadîth:
”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fastställde en dag och en natt för den
ickeresande samt tre dagar och tre nätter för den resande.”25
Alltså att stryka över läderstrumporna. Rapporterad av Muslim.
Denna tidsperiod inleds först efter den första strykningen efter en orenhet26 och
den upphör efter 24 timmar för den ickeresande, och 72 timmar för den resande.
Om vi då skulle uppskatta att en person tvår sig inför morgonbönen27 på en tisdag
och kvarblir i sitt rena tillstånd fram till dess att han förrättar nattbönen28 på natten
till en onsdag och sedan sover, för att därefter förrätta morgonbönen och utföra
strykningen klockan fem, inleds tidräkningen från klockan fem på
onsdagsmorgonen29. Om det då skulle uppskattas att han utförde strykningen innan
klockan blev fem, får han lov att förrätta morgonbönen på torsdagen med denna
strykning och likaså får han förrätta vad han än behagar så länge han befinner sig i
sitt rena tillstånd, ty tvagningen upphör inte om tiden rinner ut – och detta hör till
den mest dominerande åsikten. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)
tidsbegränsade inte renandet efter strykningens tidsperiod. Således går det inte att
stryka om tiden skulle rinna ut till skillnad från det rena tillståndet som fortsätter,
eftersom detta rena tillstånd har bekräftats enligt ett Sharî´ah-baserat bevis och allt
som bekräftas av ett Sharî´ah-baserat bevis upphör endast med ett Sharî´ah-baserat
bevis. Det förekommer inte något bevis som tyder på att tvagningen upphör då
strykningens tidsperiod upphör. Dessutom säger regeln att grunden ligger i att man
24 Ahmad (4/239), an-Nasâ’î (127), Ibn Mâdjah (478), at-Tirmidhî (96), Ibn Khuzaymah (1/98-99) och Ibn
Hibbân (4/155). Autentisk enligt Imâm al-Albânî i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (104).)
25 Muslim (276).
26 Det är alltså inte efter orenheten som tidräkningen börjar, utan efter den första strykningen.
27 Salât-ul-Fadjr.
28 Salât-ul-´Ishâ’.
29 Med andra ord inleds den då första strykningen äger rum, i detta fall onsdagsmorgon, och sträcker sig 24
timmar framåt, i detta fall till torsdagsmorgonen.
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
12
www.darulhadith.com
befinner sig i det tillstånd man har befunnit sig i till dess att dess upphörande
klargörs.
Detta är alltså de villkor som måste uppfyllas för att man ska kunna stryka över
läderstrumporna. Likaså förekommer det enligt vissa lärde även andra villkor vilka
man kan diskutera.
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
13
www.darulhadith.com
Hur renar sig sjuklingen?
En sjukling är förpliktigad att rena sig med vatten, och på så sätt två sig efter en
mindre orenhet samt bada efter en större sådan.
Om han inte skulle klara av att två sig med vatten, antingen pga. oförmåga eller för
att han fruktar att sjukdomen kommer att förvärras eller skjuta upp på tillfriskandet,
utför han Tayammum.
Tayammum görs genom att endast en gång slå till ren jord med handflatorna.
Därefter stryker han hela sitt ansikte för att slutligen stryka sina händer.
Skulle han inte klara av att rena sig själv, får någon annan två honom eller hjälpa
honom utföra Tayammum.
Om någon av kroppsdelarna skulle ha ett sår, tvättas det med vatten. Skulle det
däremot påverka honom, stryker han över det genom att blöta handen och stryka
över det. Skulle även strykningen påverka honom, utför han Tayammum.
Om någon av kroppsdelarna skulle vara bruten så att den är inlindad i bandage eller
gipsad, skall han stryka över den med vatten istället för att tvätta den. Han behöver
inte utföra Tayammum eftersom strykningen ersätter tvättningen.
Det är tillåtet att utföra Tayammum på väggar eller andra föremål vilka det
förekommer stoft på. Om det skulle vara färg på väggen man utför Tayammum på,
utförs det endast om det förekommer stoft på den.
Om det inte är möjligt att utföra Tayammum på jord, vägg eller någonting annat
det förekommer stoft på, går det bra att hälla jord i en skål eller duk och sedan
utföra Tayammum från den.
Skulle en person utföra Tayammum för att förrätta bönen och förbli i sitt rena
tillstånd till dess att det är tid för att förrätta en annan bön, förrättar han bönen
med den första Tayammum utan att upprepa den, ty han är fortfarande ren och inte
heller har den annullerats av något30. Samma sak gäller om han skulle befinna sig i
ett tillstånd av större orenhet; han upprepar den endast om han en andra gång
skulle hamna i en större orenhet. Däremot gäller den Tayammum han utför under
denna tid för en mindre orenhet.
30 Abû Hurayrah rapporterade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:
”Fin jord är en Muslims tvagning, även om han inte skulle finna vatten på tio år. Skulle han däremot finna
vatten, skall han frukta Allâh och tvätta sin hud, för sannerligen är det bättre för honom.” (Abû Dâwûd (332), an-
Nasâ’î (332) och ad-Dâraqutnî (1/187). Autentisk enligt Imâm al-Albânî i ‘Irwâ’-ul-Ghalîl’ (153).)
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
14
www.darulhadith.com
Den sjuke är ålagd att rena sin kropp från smuts. Skulle han inte kunna göra det,
förrättar han bönen i det tillstånd han befinner sig i. Hans bön är korrekt och inte
heller behöver han upprepa den.
Den sjuke är ålagd att förrätta bönen i rena kläder. Skulle hans kläder vara
smutsiga, är det obligatoriskt för honom att antingen tvätta dem eller byta om till
rena kläder. Skulle han inte klara av det heller, förrättar han bönen i det tillstånd
han befinner sig i31. Hans bön är korrekt och inte heller behöver han upprepa den.
Sjuklingen är förpliktigad att förrätta bönen på en ren plats. Skulle platsen däremot
vara smutsig, är det obligatoriskt att den rengörs, ersätts med en ren plats eller täcks
med något rent. Skulle han inte klara av det heller, förrättar han bönen där han
befinner sig. Hans bön är korrekt och inte heller behöver han upprepa den.
Det är inte tillåtet för den sjuke att skjuta upp bönen utöver dess bestämda tid med
ursäkten att han inte har möjlighet att rena sig. Istället skall han rena sig så gott han
kan för bönen han tänker förrätta i dess tid, även om den smuts som skulle ha
drabbat hans kropp, kläder eller plats inte går att ta bort. Han (ta´âlâ) sade:
”Frukta därför Allâh med måttet av er förmåga.”32
Om en person33 skulle lida av okontrollerad urinutsöndring, skall han två sig inför
varje obligatorisk bön efter att dess tid har gått in. Då tvättar han sitt könsorgan
och virar in det med något rent som förhindrar att kläder eller kropp smutsas ner.
Därefter tvår han sig och förrättar bönen. Denna procedur utför han varje gång
han förrättar en obligatorisk bön. Skulle han finna svårigheter i det, är det tillåtet
för honom att slå ihop middagsbönen34 med eftermiddagsbönen35 och kvällsbönen36
31 Imâm Ibn Qudâmah al-Maqdisî (rahimahullâh) sade: ”Om han inte skulle veta exakt var någonstans
klädesplagget, eller någonting annat, smutsats ned, tvättar han det till dess att han försäkrat sig.” (´Umdat-ul-
Fiqh, sid. 15, Maktabah ar-Rushd, ar-Riyâdh, 1422/2001)
Imâm Bahâ’-ud-Dîn al-Maqdisî (rahimahullâh) förklarade ovanstående uttal och sade: ”Det vill säga att han
tvättar till dess att han försäkrar sig om att han har tvättat bort smutsen. Samma sak gäller den som smutsar ned
en av sina ärmar utan att veta vilken ärm han smutsat ned; han tvättar dem båda. Likaså om han vet att hans
klädesplagg har smutsats ned utan att veta var det smutsats ned; han tvättar det hela. Detta, för att med all
säkerhet uppnå rent tillstånd.” (al-´Uddah fî Sharh-il-´Umdah, (1/11), Mu’assasah ar-Risâlah, Beirut, 1421/2001)
32 64:16.
33 Vare sig personen är man eller kvinna.
34 Salât-udh-Dhuhr.
35 Salât-ul-´Asr.
36 Salât-ul-Maghrib.
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
15
www.darulhadith.com
med nattbönen. Beträffande den frivilliga bönen, gör han det vi nämnt han skall
göra om han tänker förrätta den. Skulle det hela ske inom den obligatoriska bönens
tidsgräns, är den obligatoriska bönens tvagning tillräcklig.
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
16
www.darulhadith.com
Hur skall sjuklingen förrätta bönen?
Sjuklingen måste förrätta den obligatoriska bönen stående, även om han skulle vara
böjd eller lutad mot en vägg eller en käpp.
Klarar han inte av att förrätta bönen stående, gör han det sittande. Bästa sättet att
göra det på är att sitta korsbent under den stående och böjda positionen37.
Klarar han inte av att förrätta bönen sittande, gör han det liggande, riktad mot
Qiblah38 – och det är bättre om han ligger på sin högra sida39. Klarar han inte av att
vara riktad mot Qiblah, förrättar han bönen mot vilket håll han än skulle vara
riktad. Hans bön är korrekt och inte heller behöver han upprepa den.
Klarar han inte av att förrätta bönen liggande på sidan, förrättar han den liggande
med fötterna mot Qiblah. Klarar han inte av att rikta fötterna mot Qiblah, förrättar
han den som han förmår utan att upprepa den.
Den sjuke måste göra Rukû´40 och Sadjdah41 då han förrättar bönen. Klarar han inte
av det, nickar han för dem båda42 med sitt huvud och låter nickandet för Sadjdahn
vara lägre än nickandet för Rukû´43. Klarar han bara av att utföra Rukû´ och inte
37 Qiyâm och Rukû´.
38 Ka´bah i den Heliga Moskén i Makkah.
39 ´Imrân bin al-Husayn (radhiya Allâhu ´anh) sade: ”Jag frågade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa
sallam) om mannen som förrättar bönen sittande. Han sade: ”Det är bättre om han förrättar bönen stående. Den
som förrättar bönen sittande får hälften av den ståendes belöning och den som förrättar bönen liggande får
hälften av den sittandes belöning.”” (al-Bukhârî (1115))
Imâm Ibn Hadjar (rahimahullâh) förklarade profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ovanstående ord
”liggande” och sade: ”al-Ismâ´îlî sade: ”Ordet ”liggande” betyder ”liggande på sidan”.”” (Fath-ul-Bârî bi Sharh
Sahîh al-Bukhârî (1115)
Imâm al-Bukhârî (rahimahullâh) sade: ”Kapitel: Den som inte klarar av att förrätta bönen sittande förrättar den
liggande på sidan.”
Därefter nämnde han följande hadîth i vilken ´Imrân bin al-Husayn (radhiya Allâhu ´anh) sade: ”Jag led av
hemorrojder och frågade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om förrättandet av bönen. Han sade: ”Förrätta
bönen stående. Om du inte klarar av det, gör det då sittande. Om du inte klarar av det, gör det då liggande.” (al-
Bukhârî (1117))
40 Böja sig.
41 Falla ned på ansiktet.
42 D v s för Rukû´ och Sadjdah.
43 Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) sade: ”Jag var med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) då han
besökte en sjuk man från sina följeslagare. Han gick in till honom medan han (d v s sjuklingen) förrättade bönen
på en käpp, lade pannan på käppen och nickade mot den. Mannen kastade bort käppen och tog till sig en kudde.
Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Lägg ifrån dig den. Utför Sadjdah på marken om du
Ahkâm-ut-Tahârah
Shaykh Muhammad bin Sâlih bin ’Uthaymîn
17
www.darulhadith.com
Sadjdah, utför han Rukû´ då det är tid för den samt nickar för Sadjdahn. Skulle han
däremot kunna utföra Sadjdah men inte Rukû´, utför han Sadjdah då det är tid för
den och nickar för Rukû´.
Klarar han inte av att nicka med sitt huvud för Rukû´ och Sadjdah, blinkar han med
ögonen. Han blundar ett litet ögonblick för Rukû´ och lite längre för Sadjdah. Att
peka med fingret som vissa sjuka gör är inte korrekt och inte heller känner jag till
att det har någon grund i Boken, Sunnahn eller i de lärdes åsikter.
Klarar han inte av att förrätta bönen genom att nicka med huvudet eller blinka med
ögonen, får han förrätta bönen med hjärtat. På så sätt får han utföra Takbîr44, läsa
och avse Rukû´, Sadjdah, Qiyâm och Qu´ûd45 med sitt hjärta – och varje person får
det han avsett.
Den sjuke måste förrätta samtliga böner under deras bestämda tider samt utföra allt
det obligatoriska han är kapabel till. Skulle han finna det svårt att förrätta samtliga
böner i deras tider, får han kombinera middagsbönen och eftermiddagsbönen samt
kvällsbönen och nattbönen. Detta får han antingen göra genom att förrätta dem
tidigare och därmed förrätta eftermiddagsbönen på middagsbönens tid och
nattbönen på kvällsbönens tid, eller förrätta dem senare och därmed förrätta
middagsbönen på eftermiddagsbönens tid och kvällsbönen på nattbönens tid. Han
gör det enklaste för honom. Däremot kombineras morgonbönen varken med det
som företräder eller efterträder den.
Om den sjuke skulle vara på resande fot och behandlas utanför sin hemort, kortar
han bönerna bestående av fyra Raka´ât. På så vis förrättar han middagsbönen,
eftermiddagsbönen samt nattbönen med två Rak´ah var. Detta gör han till dess att
han återvänder hem, oavsett om hans vistelse skulle vara lång eller kort.
klarar av det, annars får du nicka – och låt din Sadjdah vara lägre än din Rukû´.” (at-Tabarânî (3/189/2) m fl.
Autentisk enligt Imâm al-Albânî i “as-Silsilah as-Sahîhah” (323).)
44 Säga ”Allâhu Akbar”.
45 Sittande ställning, antingen mellan de två Sadjdah eller Tashahhud.
