www.darulhadith.com
Världen är en prövning och ett test
Allâh har skapat Sina tjänare för att de endast skall dyrka Honom. Han sade i Sin
allsmäktiga Skrift (i betydelse):
”Jag har skapat djinnerna och människorna enbart för att de skall dyrka Mig.”1
Han sände Sina sändebud för att de skulle visa tjänarna dyrkans tillvägagångssätt (i
betydelse):
”Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: ”Dyrka
Allâh och håll er borta från avguderi.””2
Han lät det jordiska livet utgöra en plats för deras prövningar och tester för att låta
dem visa vem av dem som i sitt handlande är den bäste (i betydelse):
”Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [för att låta er visa]
vem av er som i sitt handlande är den bäste.”3
Därefter sade Han (i betydelse):
”Han är den Mäktige, den som alltid förlåter.”4
Detta sade Han för att visa att Han belönar de provsatta som lever rättskaffens.
Denna belöning förknippas med Hans Namn al-Ghafûr (den Förlåtande). Å andra
sidan visade Han också att de som inte lever rättskaffens förtjänar att straffas
utmed Hans Namn al-´Azîz (den Mäktige). Detta stämmer överens med Hans Ord
(i betydelse):
”Säg till Mina tjänare att Jag sannerligen är Den som ständigt förlåter, Den som
ständigt visar barmhärtighet – men Mitt straff är ett plågsamt lidande.”5
1 51:56.
2 16:36.
3 67:2.
4 67:2.
5 15:50.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
4
www.darulhadith.com
En av det nästa livets årstid
På samma sätt som Allâh har utvalt vissa människor och platser framför andra
människor och platser, har Han valt ut vissa tidsperioder framför andra. Till denna
utväljning hör att den välsignade månaden Ramadhân är förträffligare än alla andra
månader. Den har särskilts från alla andra månader och utvalts till att vara den
obligatoriska månaden för människorna att fasta i (i betydelse):
”Din Herre skapar vad Han vill och Han väljer det bästa. Stor är Allâh i Sin
härlighet, höjd högt över allt vad de sätter vid Hans sida!”6
Allâh har hedrat denna månad och låtit den vara en av det nästa livets årstid. Däri
tävlar tjänarna om att dyrka Allâh för att uppnå segern och närheten till Allâh. De
söker Allâhs närhet via daglig fasta och nattlig bön och läsning i Hans mäktiga
Skrift. Denna Skrift kan ingen lögn komma vid, vare sig från det som ligger framför
den eller från det som ligger bakom den. Den uppenbaras av en Allvis, som allt lov
och pris tillkommer. De söker Allâhs närhet både via den och all annan lydnad.
Men samtidigt som de gör det, håller de sig borta från olydnad och synder (i
betydelse):
”De hoppas på en vinst av bestående värde. Allâh skall ge dem full lön och i Sin
godhet ge dem mer. Han förlåter mycket och Han visar stor tacksamhet.”7
6 28:68.
7 35:29-30.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
5
www.darulhadith.com
Påökad gottgörelse
Efter att Allâh hade ålagd tjänarna att fasta Ramadhân, manade Allâhs sändebud
(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dem till att fullfölja Ramadhân med att fasta sex
dagar i Shawwâl. Detta gjorde han för att deras belöning skulle bli väldig och för att
de skulle belönas för ett helt års fasta. Abû Ayyûb al-Ansârî (radhiya Allâhu ´anh)
berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):
”Att fasta Ramadhân och efterfölja den med att fasta sex dagar i Shawwâl, är som
att fasta ett helt år.”
Hâfidh al-Mundhirî sade:
”Rapporterad av Muslim, Abû Dâwûd, at-Tirmidhî, an-Nasâ’î, Ibn Mâdjah och at-
Tabarânî som lade till och sade: ”Jag sade: ”Varje dag belönas med tio.” Han sade:
”Ja.” Dess berättare är den Autentiskas berättare.”
Ett år kan inte bli längre än 360 dagar. Om sex dagar ur Shawwâl läggs till hela
Ramadhân och varje dag belönas med tio (ty den goda handlingen multipliceras
med tio) anses det att Muslimen har fastat ett helt år. Därför sade han (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) (i betydelse):
”Som att fasta ett helt år.”
Detta är en kolossal gåva från Allâh. Lov och pris tillkommer Allâh vars gåvor är
oräkneliga.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
6
www.darulhadith.com
Från en godhet till en annan
Till Allâhs gåvor åt tjänarna hör att Han underlättar medlen för dem som höjer
dem i rank. Dessutom skänker Han dem en ständigt stark relation med Allâhs
dyrkan. Efter att Ramadhâns dagar och nätter (under vilka Allâh förlåter synder,
upphöjer positioner och stryker bort misstag) är över, har tjänarna kommit närmare
sin Herre. Strax därefter inleds vallfärdsmånaderna, i vilka det vallfärdas till Allâhs
Heliga hus. Fitr-dagen, som är den första dagen i Shawwâl, är vallfärdsmånadernas
första dag. Allâh (ta´âlâ) sade om dem (i betydelse):
”Vallfärden [skall fullgöras under] de kända månaderna. Den som då beger sig i väg
skall så länge vallfärden varar avhålla sig från intim samvaro med kvinnor, grovt tal
samt trätor och tvister. Allâh vet det goda ni gör. För med er det som ni kan ha
behov av, men den bästa vägkosten är gudsfruktan. Och frukta Allâh, ni som har
förstånd!”8
I Ramadhân uppenbarades den välsignade Qur’ânen. I Ramadhân öppnas
paradisets portar och i den stängs helvetets portar. Under fastedagarna kedjas
djävlarna fast. Allâh sade om dessa dagar i den gudomliga hadîthen (i betydelse):
”Samtliga goda handlingar människorna utför multipliceras med tio. Det enda
undantaget är fastan. Den är Min och det är Jag som belönar för den.”
När dessa dagar är över, efterträds de av vallfärdsdagarna. Sändebudet (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) sade om dessa dagar (i betydelse):
”Den som vallfärdar och håller sig borta från intim samvaro med kvinnor och
grovt tal, återvänder som dagen hans moder födde honom.”
Rapporterad av al-Bukhârî, Muslim och andra.
Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också (i betydelse):
”[Tiden mellan] en ´Umrah och en annan stryker bort synderna däremellan, medan
en accepterad vallfärd endast belönas med paradiset.”
Rapporterad av al-Bukhârî, Muslim och andra.
En Muslim fullbordar knappast en av det nästa livets årstider, förrän än ny
kommer. Detta sker för att han ständigt skall dyrka sin Herre som skapade honom
efter att inte ha existerat och lät honom bada i Hans uppenbara såväl som dolda
gåvor och förtjänster.
8 2:197.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
7
www.darulhadith.com
Lärdomen i fastemånaden
Denna välsignade månad, som är en av det nästa livets årstider, togs farväl av det
Islâmiska samfundet för några dagar sedan. Må den som Allâh ledde till goda och
accepterade handlingar belönas med paradiset. Stackars den som tillbringar dessa
dagar utan någon god handling att finna på Domedagen. Hur bedrövlig är inte hans
olycka om han tillbringade dessa dagar med att behaga Satan och gå hand i hand
med den onda själen? Skydd sökes hos Allâh!
Denna väldiga månad har många fördelar. Den består av många lärdomar och
tillrättavisningar som skänker själen en kärlek till godhet och ständig dyrkan till
Allâh. Å andra sidan anskaffar sig själen ett hat mot all olydnad och en distans från
allt som framkallar Allâhs (´azza wa djall) vrede.
Jag skall härmed försöka nämna några av dessa lärdomar och tillrättavisningar som
Muslimen tillbringar Ramadhân med och som är en bra påminnare för honom
under dessa välsignade dagar.
Sålunda säger jag medan jag ber Allâh om framgång och framsteg:
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
8
www.darulhadith.com
Den första
Ramadhân-dagarna är ett av Muslimernas bästa tillfällen. Det måhända att de
återvänder en eller flera gånger till. Det måhända att döden hinner före. Det är
viktigt att detta tillfälle utnyttjas med dyrkan och avhållsamhet från synder. Vad
som är ännu viktigare, är att man ständigt praktiserar dessa frågor. Till goda
handlingars belöning hör att de efterträds av andra goda handlingar. På samma sätt
straffas synderna om de efterträds av andra synder. Om en Muslim som bryr om sig
själv upplever denna välsignade månad, skall han sysselsätta sig med att dyrka sin
Herre som skapat honom för att dyrka Honom och låtit honom bada i Hans
uppenbara såväl som dolda gåvor och förtjänster. I detta skede njuter hans själ av
de goda handlingarna. I detta skede längtar hans hjärta efter livet efter detta, som är
det eviga och slutgiltiga livet. Den Dag kommer människan endast att ha nytta av
det hon har gjort (i betydelse):
”Den Dag då varken rikedom eller söner skall vara till gagn och då bara den [kan
känna sig trygg] som stiger fram inför Allâh med rent hjärta.”9
Om själen vänjer sig att handla lydigt under dessa välsignade dagar i hopp om
Allâhs belöning och undvikande av synder, utav fruktan för Allâhs straff, gagnas
den av en framtida lydnad och avhållsamhet från synder. Allâh skall alltid dyrkas av
tjänarna (i betydelse):
”Dyrka din Herre till dess den fulla vissheten når dig.”10
”Troende! Frukta Allâh så som det åligger er att frukta Honom och dö endast som
Muslimer.”11
Det är varken passande eller tillåtet för en Muslim som fått smaka på lydnadens
sötma under fastemånaden, att han ersätter den med syndernas beskhet. Efter att
ha förargat sin fiende i fastemånaden, är det inte tillåtet för honom att glädja
honom i Shawwâl eller de andra månaderna. Det ankommer inte en Muslim att ta
farväl av goda handlingar och fastemånaden, för att ersätta dem med det sämre.
Den Dyrkade i Ramadhân och alla andra månader lever och dör inte. Han är
skapelsens evige Vidmakthållare och Han sover inte. Till Honom stiger dagens
handlingar upp före nattens handlingar och nattens handlingar före dagens
handlingar (i betydelse):
9 26:88-89.
10 15:99.
11 3:102.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
9
www.darulhadith.com
”Allâh låter ingen lida ens så mycket som ett stoftkorns vikt av orätt. Och [varje]
god handling fördubblar Han och från Honom Själv skänker Han den som utfört
den en rik belöning.”12
12 4:40.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
10
www.darulhadith.com
Den andra
Fastan är en hemlighet mellan tjänaren och hans Herre. Ingen annan än Han
(subhânahu wa ta´âlâ) känner till dess egentliga realia. I den autentiska hadîthen står
det (i betydelse):
”Samtliga goda handlingar människorna utför multipliceras med tio. Det enda
undantaget är fastan. Den är Min och det är Jag som belönar för den. Däri överger
han sin drift, sin mat och sin dryck för Min skull. ”
Tjänaren kan alltid gömma sig och låsa in sig i sitt hem för att äta och dricka och
därefter komma ut och säga att han fastar. Ingen annan än Allâh (tabârak wa ta´âlâ)
känner till sanningen. Det enda som får honom att inte göra det, är att han vet att
Allâh ser och vakar över honom. Detta prisas människan för. Lärdomen i det hela
är att man vet att Den som fruktas om fastan skulle missbrukas är Den som skall
fruktas om bönen, allmosan, vallfärden och alla andra obligatoriska handlingar
skulle missbrukas. Han som ålagt fastan är Han som ålagt bönen. Bönen är den
största pelaren i Islâm efter trosbekännelserna att det inte finns någon sann gud
utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud. Den spelar en kolossalt stor
roll. Bönen är den dagliga kontakten mellan tjänaren och hans Herre. Allâh ålade
den Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) under Himmelsfärden. Om en
Muslim då tycker att det är en stor och väldig synd att missbruka fastan, måste han
förstå att det är en ännu större och väldigare synd att missbruka bönen. Detta hör
till de ädlaste fördelarna och största lärdomarna som Muslimen gagnas av i
fastemånaden.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
11
www.darulhadith.com
Den tredje
Fullsatta moskéer i Ramadhân är något som vidgar brösten och gläder de goda
själarna. Vad som däremot vidgar brösten ytterligare och gläder de goda själarna
ännu mer, är att de alltid är fullsatta. Därmed gagnas en Muslim av att alltid sträva
efter att alltid hålla fast vid denna goda handling så att han hör till de sju som
kommer att få skugga av Allâh på Dagen då endast Hans skugga finns. En av dem
är mannen vars hjärta är sammanbundet med moskéerna, vilket rapporterats
autentiskt i den Autentiska från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
12
www.darulhadith.com
Den fjärde
I Ramadhân är det obligatoriskt att undvika mat, dryck och allt annat som bryter
fastan. Vad synder beträffar, är det obligatoriskt att undvika dem hela livet. I
Ramadhân undviker Muslimen det lovliga såväl som det olovliga. Vad det olovliga
beträffar, är han ålagd att undvika det hela livet. Dagarna i vilka man undviker det
lovliga och olovliga är över, medan dagarna i vilka man endast undviker det
olovliga pågår livet ut. Inom de språkliga termerna betyder fastan att undvika något.
Inom de religiösa termerna betyder fastan att undvika mat, dryck och allt annat som
bryter fastan. Detta pågår från gryningen till solnedgången.
Den religiösa betydelsen är en del av den språkliga. På samma sätt som den
språkliga betydelsen tillämpas på den religiösa, består den både av den och andra
betydelser. Till dem hör att undvika synder. Att hålla ögonen, tungan, öronen,
händerna, fötterna och könsorganet borta från förbud anses vara en språklig fasta.
Allâh har hedrat människan med dessa nödvändiga och oersättliga gåvor. Men på
samma sätt som Allâh har hedrat henne med dem, har Han även ålagt henne att
använda dem på ett sätt som Han behagas av och förbjudit henne att använda dem
på ett sätt som Han förargas av. Till de största sätten att tacka Allâh för dessa
gåvor, hör att använda dem så som Han vill. Människan skall nämligen använda
dem till det obligatoriska och hålla dem borta från det förbjudna.
Vad ögonen beträffar, är det föreskrivet att titta på det lovliga och förbjudet att titta
på det olovliga. Detta är något som måste pågå hela livet.
Vad öronen beträffar, är det föreskrivet att lyssna på det lovliga och förbjudet att
lyssna på det olovliga. Likaså är detta något som måste pågå hela livet.
Vad händerna beträffar, är det föreskrivet att ta i det lovliga och förbjudet att ta i
det olovliga. Detta måste pågå hela livet.
Vad fötterna beträffar, är det föreskrivet att gå till det lovliga och förbjudet att gå
till det olovliga. Även detta måste pågå hela livet.
Vad könsorganet beträffar, är det föreskrivet att använda det på det lovliga sättet
och förbjudet att använda det på det olovliga. Detta måste pågå hela livet.
De som tackar Allâh för dessa gåvor genom att använda dem på ett föreskrivet sätt,
har Han lovat belöna dem med en väldig belöning. Å andra sidan har Han hotat
dem som missbrukar dem. Han har inte bara sagt att liknande handlingar åkallar
Allâhs vrede, utan också att de behagar Djävulen som är Allâhs och Hans
uppriktiga tjänares svurna fiende. Allâh har hotat dem med Sitt straff. Han har sagt
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
13
www.darulhadith.com
att dessa kroppsdelar kommer att tillfrågas om honom och han om dem på
Domedagen. Han (ta´âlâ) sade (i betydelse):
”Befatta dig inte med det som du inte riktigt vet; ditt öra och ditt öga och ditt hjärta
skall tillfrågas om detta.”13
”Den Dagen skall vi försegla deras läppar, men deras händer skall tala till Oss och
deras fötter skall vittna om deras handlingar.”14
”En Dag skall Allâhs fiender fösas i grupper fram mot Elden och när de nått fram,
skall deras öron, deras ögon och deras hud vittna mot dem om vad de gjorde. Och
var och en skall fråga sin hud: ”Varför vittnade du mot mig?” – och den skall svara:
”Allâh, som ger alla talets gåva, har låtit mig tala. Det var Han som först skapade
dig och till Honom har ni förts åter.””15
Då han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde Mu´âdh bin Djabal att skydda
tungan, frågade han honom:
”Allâhs profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), kommer vi att ställas inför rätta för
vad vi har sagt?”
Han svarade då på följande sätt (i betydelse):
”Din moder har förlorat dig16, Mu´âdh. Vad är det som får människorna bli
inkastade i Elden med sina ansikten före – eller med sina näsor före – om inte deras
tungors skörd?”
Rapporterad av at-Tirmidhî.
Dessutom sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (i betydelse):
”Den som garanterar mig det han har mellan sina käkar och sina ben; honom
garanterar jag paradiset.”
Rapporterad av al-Bukhârî från Sahl bin Sa´ds (radhiya Allâhu ´anh) hadîth. Likaså
rapporterades den av at-Tirmidhî från Abû Hurayrahs hadîth med följande
formulering (i betydelse):
13 17:36.
14 36:65.
15 41:19-21.
16 Imâm Ibn-ul-Athîr (rahimahullâh) sade:
”Det är som om han ber för att han skall dö för att han har gjort eller sagt något dåligt… Dessutom kan det höra till
vissa ordspråk som araberna säger utan att mena dem. Det avses nämligen inte vara någon bön. Exempel på det är
att säga ”Må dina händer täckas av jord” och ”Må Allâh strida mot dig”.” (an-Nihâyah (1/214)) (ö.a)
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
14
www.darulhadith.com
”Den som Allâh skyddar det han har mellan sina käkar och sina ben, träder in i
paradiset.”
at-Tirmidhî ansåg den vara god.
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):
”Låt den som tror på Allâh och den Yttersta dagen tala väl eller tiga.”
Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim från Abû Hurayrah. De rapporterade också
från Abû Mûsâ (radhiya Allâhu ´anh) som berättade att profeten (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):
”En Muslim är den vars tunga och hand andra Muslimer går säkra för.”
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade också (i betydelse):
”Mitt samfunds fattige är den som kommer på Domedagen med bönen, fastan och
allmosan och har förtalat den ene, falskt anklagat den andre, stulit egendom från
den tredje, dödat den fjärde och slagit den femte. Var och en kommer att få från
hans goda handlingar. Efter att hans goda handlingar tagit slut och innan han ställs
inför rätta, tas det från deras dåliga handlingar och kastas på honom. Därefter
kastas han i Elden.”
Rapporterad av Muslim.
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade (i betydelse):
”Paradiset är täckt av svårigheter och Elden är täckt av lustar.”
Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh).
Allâh har alltså ålagt tjänaren att skydda sin tunga, sitt könsorgan, sin hörsel, sin
syn, sina händer och sina fötter från allt förbjudet. Detta är den språkliga typen av
fastan. Den gäller fram till döden. Den genomförs utav lydnad mot Allâh för att
vinna Allâhs välbehag och undkomma Hans vrede och straff.
När en Muslim inser att han befinner sig i Ramadhân, avstår han från det Allâh
annars har förklarat vara tillåtet, ty Allâh har förbjudit det i Ramadhân. Sålunda
ligger poängen i att man inser att Allâh har förbjudit det förbjudna livet ut och till
följd därav åläggs han att undvika det för alltid. Detta skall utföras utav rädsla för
Allâhs straff som Han har förberett det för den som motstrider Hans befallning
och gjort det Han har förbjudit.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
15
www.darulhadith.com
Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade i den gudomliga hadîthen att
hans Herre hade sagt att den fastande upplever glädje två gånger; ena gången är när
han bryter fastan och den andra gången är när han träffar sin Herre.
Den som skyddar sin tunga från vulgärt och lögnaktigt tal, sitt könsorgan från det
som Allâh har förbjudit, sina händer från att ta det som Allâh har förbjudit, sin
hörsel från det som är förbjudet att höra, sin syn från det som är förbjudet att se
och använder dessa kroppsdelar för att ta till sig det Allâh har förklarat vara lovligt,
tar hand om dem och slår vakt om dem till dess att Allâh tar hans liv, kommer att
bryta sin fasta från denna typ av fastan i den lycksalighet som Allâh lovat dem som
lyder Honom.
Första gången de får uppleva detta, är när de troende håller på att lämna detta liv
för livet efter detta, vilket förklarats av Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa
sallam). Under deras sista ögonblick av detta liv, kommer änglar fram till dem med
solliknande ansikten. Med sig har de ett lakan och en doft från paradiset. Framför
dem kommer Dödsängeln att vara. Han kommer att säga (i betydelse): ”Du goda
själ! Stig ut till Allâhs förlåtelse och välbehag.” Den kommer då att rinna ut som en
droppe rinner ur en vattenbehållare.
Detta är de goda tecknen som stöts på av dem som strävar efter att gläda sina själar
och kämpar för att befria dem från det som leder till undergång och förtärelse. När
en man frågade hjärtans läkare (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) om Domedagen och
när den kommer att äga rum, ledde han honom till det som är viktigare än
Domedagen, nämligen förberedelsen inför Domedagen med goda handlingar. Han
(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade till mannen som frågade honom när
Domedagen kommer att äga rum (i betydelse):
”Vad har du förberett för Den?”
Här visade han att människan förbereder sig i detta liv inför livet efter detta. Allâh
(ta´âlâ) sade (i betydelse):
”För med er det som ni kan ha behov av, men den bästa vägkosten är gudsfruktan.
Och frukta Allâh, ni som har förstånd!”17
Samtliga resor är i behov av lämplig vägkost och vägkosten för resan till livet efter
detta är gudsfruktan, goda handlingar och rättelse efter den raka metodiken som
Hans ädla sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom med.
17 2:197.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
16
www.darulhadith.com
Slutordet
Jag kommer att avsluta denna föreläsning med några ord som särskilt berör oss
som Allâh hedrat med att låta bo i Dâr-ul-Hidjrah (Utvandringens stad) och
Muslimernas första huvudstad.
Den välsignade Ramadhân är en månad som Allâh har hedrat och särskilt med drag
som inte finns i andra månader. För några dagar sen, tog vi och resten av det
Islâmiska samfundet farväl av den. Vi hoppas att vi alla hör till dem som vann
Herrens (djalla djalâluh) välbehag. Om detta är en förträfflig tid och en helig period
som har lämnat oss och alla andra världens Muslimer, måste vi veta att vi – och lov
och pris tillkommer Allâh – bor i en helig stad. Allâh har låtit oss uppleva
Ramadhân i en hedrad period och i en hedrad stad. Om den hedrade perioden har
lidit mot sitt slut, är den hedrade staden fortfarande kvar. Framför oss har vi
profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) moské som är en av nästa livs marknader.
Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade att en bön i hans moské är tusen
gånger bättre än i alla andra moskéer förutom den Heliga moskén. Det är en väldig
gåva från Allâh. En bön i denna välsignade moské, det ädla sändebudets (sallâ
Allâhu ´alayhi wa sallam) moské, är tusen gånger bättre än i alla andra moskéer
förutom den Heliga moskén.
Människor som sysselsätter sig med världslig handel strävar efter att få uppleva
lönsamma årstider. De utsätts för faror, korsar öken och förflyttar sig från en plats
till en annan med sin handel om de får reda på att de kommer att tjäna en krona på
handeln. Detta råder det inga tvivel om. I denna ljuvliga stad motsvarar en bön i
den främsta människans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) moské inte bara en, två, tre,
tio eller ens hundra böner. Faktum är att den är tusen gånger bättre än i alla
moskéer förutom den Heliga moskén. Stor är Allâh i Sin härlighet! Hur väldig är
inte Hans ynnest och hur vid är inte Hans givmildhet och gottgörelse? Lov och pris
tillkommer Allâh för Hans gåvor.
Men på samma sätt som Allâhs gåvor och favörer över oss i det ljuvliga Taybah är
väldiga och kolossala, får vi inte glömma att dessa gåvor motsvarar ett lika stort
ansvar. På samma sätt som gottgörelse belönas med en väldig belöning i denna
stad, skall man veta att synder i denna stad inte är som synder i andra städer som
saknar förträfflighet. Den som syndar långt bort från Haram är inte som den som
syndar i Haram. Den som syndar i öst och väst är inte som den som gör det i det
ädla Makkah och det upplysta al-Madînah. Skillnaden mellan de båda parterna är
kolossal. Det upplysta al-Madînah är jordens mäktigaste och heligaste plats efter det
ädla Makkah. al-Madînah kommer alltså efter Makkah i förträfflighet. Därefter
kommer al-Aqsâ-moskén.
al-´Ibrah fî Shahr-is-Sawm
Abdul-Muhsin al-´Abbâd
17
www.darulhadith.com
Denna välsignade stad är Budskapets stad. Från den spred sig ljuset till alla världens
hörn. Staden utgör ett center, och var Muslimernas första huvudstad på
sändebudets tid, efter att han hade utvandrat hit. Likaså var det huvudstad på Abû
Bakrs, ´Umars, ´Uthmâns och en del av ´Alîs epok – må Allâh vara nöjd med dem
alla.
Häri finns Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), Abû Bakrs, ´Umars,
´Uthmâns och många andra följeslagares gravar – må Allâh vara nöjd med dem.
Till denna mark steg Djibrîl (´alayhis-salâm) ned från Allâh till Muhammad (sallâ
Allâhu ´alayhi wa sallam) med uppenbarelse. På denna mark finns det första
Islâmiska universitet och till dess mest utmärkta studenter hörde Abû Bakr as-
Siddîq, ´Umar al-Fârûq, ´Uthmân Dhûn-Nûrayn och ´Alî, profetens (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) kusin, svärson och den fjärde renlärige kalifen – må Allâh vara
nöjd med dem och med alla andra följeslagare. Denna mark har människlighetens
elit och extrakt efter profeterna gått på, nämligen Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu
´alayhi wa sallam) följeslagare – må Allâh vara nöjd med dem alla.
I och med att Allâh låtit oss vara kvar i denna stad, har vi all rätt att förse oss själva
med goda handlingar som kommer att gagna oss efter döden samt att vi undviker
allt som leder till Allâhs (´azza wa djall) vrede.
Jag ber Allâh (ta´âlâ) att Han godtar vår fasta och bön under natten, förser oss med
en ljuvlig vistelse och ett fint uppförande i denna ljuvliga stad och låter oss få ett
fint slut.
Dessutom hoppas jag att Han (subhânah) låter alla Muslimer återvända till Hans
skrift och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah så att de uppnår
lyckan i detta liv och i livet efter detta.
Han är sannerligen Den som hör och bönhör. Må Allâhs välsignelse och fred vara
med Hans tjänare, sändebud, nära vän och bästa skapelse Muhammad bin
´Abdillâh, hans ätt, hans följeslagare och alla dem som följer hans väg och rättar sig
efter hans vägledning fram till Domedagen.
