Jag vann islam som religion utan att förlora tron på Jesus Kristus – frid vare med honom – eller någon av den Allsmäktige Guds profeter

Säg: "Ni skriftens folk! Låt oss komma överens om det som är gemensamt mellan oss och er: att vi inte ska tillbe någon annan än Allah och att vi inte ska sätta något vid Hans sida…"


(Koranen 3:64)

Författad av


Muhammad Al-Sayed Muhammad


 


[Ur boken: Varför tro på islams profet, Muhammad – frid vare med honom?]


[Why Believe in the Prophet of Islam, Muhammad (peace be upon him)?]


Utifrån den titel vi diskuterar [Jag vann islam som religion utan att förlora tron på Jesus Kristus – frid vare med honom – eller någon av den Allsmäktige Guds profeter.], är frågan:


Varför är islam en vinst och en seger? Och hur kan jag bevara tron på Jesus Kristus – frid vare med honom – och alla profeter utan att förlora något?


Först och främst är det nödvändigt att vara fri från personliga begär och fördomar för att närma sig frågan med ett rationellt och logiskt sinne, och följa det som sunda förnuft är överens om, genom att använda den gåva av förnuft som Allah (Gud) har skänkt människan – särskilt när det gäller tron på Gud, Skaparen, den Upphöjde och Majestätiske, och den tro för vilken varje individ kommer att hållas ansvarig inför sin Herre.


Detta kräver förmågan att skilja mellan rätt och fel och att välja det som är bäst genom den medfödda strävan hos människan att söka den mest fulländade tron som passar Guds storhet.


En person kommer att känna och inse vinsten med islam när han ser bevisen för dess sanning och de klara beläggen för sanningen i dess profet, Muhammed – frid vare med honom – som kom som en kallare till denna tro. Då prisar han Gud för att Han har väglett honom till välsignelsen i islam, efter att ha skänkt honom förmågan att erkänna dess sanning och sändebudets budskap.


Sammanfattningsvis kan några av dessa bevis och belägg nämnas:


För det första: Profeten Muhammed – frid vare med honom – var känd bland sitt folk redan som ung för sina exemplariska moraliska egenskaper. Dessa egenskaper visar tydligt Guds visdom i att välja honom till profet. Framför allt var han känd för sin sanning och sin pålitlighet. Det är otänkbart att en man känd för dessa dygder, till den grad att han fick smeknamn baserade på dem, skulle överge sanningen och ljuga för sitt folk – än mindre ljuga om Gud genom att falskeligen påstå sig vara profet och sändebud.


För det andra: Hans kallelse – frid vare med honom – stämmer överens med den rena naturen och det sunda förnuftet. Detta innefattar:


👉 Kallelsen till att tro på Guds existens, Hans enhet i gudomlighet, Hans majestät och den enorma omfattningen av Hans makt.


👉 Att inte rikta bön eller tillbedjan till någon annan än Honom (varken människor, stenar, djur eller träd …).


👉 Att inte frukta eller hoppas på någon annan än Honom.


Precis som en människa frågar sig: ”Vem skapade mig och frambringade alla dessa skapelser?” är det logiska svaret att den som skapat och frambringat alla dessa skapelser utan tvekan är en mäktig och stark Gud, beskriven med förmågan att skapa och frambringa ur intet – för det är ologiskt att något skulle kunna skapa något från ingenting.


Och när han frågar: ”Vem skapade och frambringade denna Gud?” och svaret antas vara: ”Utan tvekan måste det vara en annan gud som är mäktig och stor”, då tvingas personen upprepa frågan i oändlighet och ge samma svar. Därför är det logiska svaret att det inte finns någon skapare eller upphovsman till denne skapande Gud som har absolut makt över skapelsen och frambringar den ur intet – och Han ensam besitter denna förmåga. Han är därför den sanne Guden, den Ende, den Unike, den ende som är värd att tillbes.


Dessutom är det ovärdigt Gud (Allah) att bo i en skapad människa som sover, urinerar och uträttar sina behov. Detsamma gäller djur (som kor och andra), särskilt eftersom alla till slut dör och förvandlas till förruttnade kadaver.


📚 Se boken: ”En stillsam dialog mellan en hindu och en muslim”.


“A Quiet Dialogue between a Hindu and a Muslim”.


👉 Kallelsen att avstå från att avbilda Gud i statyer eller andra former, eftersom Han är mycket mer upphöjd än någon bild som människor kan föreställa sig eller skapa efter sina egna nycker.


📚 Se boken: ”En fredlig dialog mellan en buddhist och en muslim”.


“A Peaceful Dialogue Between a Buddhist and a Muslim”.


👉 Kallelsen att frikänna Gud från behovet av att fortplanta sig, eftersom Han är En, och inte har blivit född av någon. Därför behöver Han inte heller föda någon. Om Han gjorde det, vad skulle då hindra Honom från att ha två, tre eller fler barn? Skulle inte detta leda till att dessa tillskrevs gudomlighet? Detta skulle i sin tur leda till att böner och tillbedjan riktas till flera gudar.


👉 Kallelsen att rena Gud från motbjudande egenskaper som tillskrivs Honom i andra trosuppfattningar, bland annat:


o    Skildringen i judendom och kristendom av Gud som ångerfull och bedrövad över att ha skapat människan, som det framgår i Första Moseboken 6:6. [Den kristna Bibeln innehåller de judiska skrifterna som en av sina två delar, vanligtvis kallad Gamla testamentet]. Ånger och bedrövelse över en handling uppstår endast när man begått ett misstag på grund av okunskap om dess konsekvenser.


o    Skildringen i judendom och kristendom av Gud som vilande efter att ha skapat himlen och jorden, som nämnts i Andra Moseboken 31:17, och som återhämtar sin kraft (enligt den engelska översättningen). Vila och återhämtning sker endast på grund av trötthet och ansträngning.


📚 Se boken: ”En jämförelse mellan islam, kristendom, judendom och valet mellan dem”.


“A Comparison Between Islam, Christianity, Judaism, and The Choice Between Them”


👉 Kallelsen att frikänna Gud från egenskapen rasism, och att Han inte – som judendomen påstår – är en gud endast för vissa individer eller grupper. Liksom människor av naturen är skapade av Gud med en inneboende avsky för rasism, är det ovärdigt att tillskriva denna egenskap till Gud, som själv har ingjutit denna naturliga avsky i människan.


👉 Kallelsen att tro på Guds storhet, fullkomlighet och skönhet i Hans egenskaper, med betoning på Hans obegränsade makt, perfekta visdom och allomfattande kunskap.


👉 Kallelsen att tro på de gudomliga skrifterna, profeterna och änglarna. Här används en liknelse mellan en maskin och en människa: Precis som en maskin med sina komplicerade delar behöver en bruksanvisning från sin tillverkare för att förklara hur den fungerar och används, för att undvika fel och skador (vilket innebär ett erkännande av dess skapare), så behöver också människan – som är långt mer komplex än någon maskin – en bruksanvisning och vägledning, en bok som klargör hur hon ska leva och som organiserar hennes liv enligt de principer som hennes Gud har fastställt. Denna vägledning ges genom Guds profeter, som Han utvalt för att förmedla Sin uppenbarelse genom den ängel som anförtrotts att överbringa Guds uppenbarelser i form av lagar och läror.


👉 Kallelsen att höja statusen och värdigheten hos Guds profeter och sändebud och att frikänna dem från handlingar som tillskrivs dem i andra trosuppfattningar och som är oförenliga med en dygdig persons karaktär – än mindre en profets. Till exempel:


o    Judendomens och kristendomens anklagelse mot profeten Aron att han dyrkade en guldkalv, byggde ett tempel för den och befallde Israels barn att tillbe den, som i Andra Moseboken 32.


o    Deras anklagelse mot profeten Lot att han drack alkohol och gjorde sina två döttrar gravida, och att de födde barn åt honom (Första Moseboken 19).


Att kritisera dem som Allah, den Allsmäktige, har valt som Sina ambassadörer mellan Sig och Sin skapelse, och som Han har utvalt för att förmedla Sin budskap, är i själva verket att kritisera Allahs val – och att beskriva Honom som okunnig om det fördolda och utan visdom, eftersom det antyder ett dåligt val av förebilder bland profeterna och sändebuden, som ska vara ljus av vägledning för hela mänskligheten. Frågan uppstår: Om profeterna och sändebuden inte undgick sådana omoraliska handlingar som tillskrivs dem, hur skulle deras efterföljare då kunna vara trygga från att begå dem? Detta kan vara en förevändning för att falla i dessa omoraliska handlingar och bidra till deras spridning.


👉 Kallelsen till tron på Domedagen – den dag då alla varelser kommer att uppväckas efter sin död och ställas till svars. Belöningen blir stor lön (ett evigt, lyckligt liv) för tro och goda handlingar, och ett hårt straff (ett eländigt liv) för otro och ondska.


👉 Kallelsen till rättfärdig lagstiftning och upphöjda läror samt att rätta till förvrängningar i tidigare religioners trosuppfattningar.


Exempel:


- Kvinnan: Medan judendom och kristendom tillskriver Eva (fru till Adam, frid vare med honom) skulden för Adams olydnad genom att hon frestade honom att äta från det förbjudna trädet (1 Mosebok 3:12), och att Gud straffade henne med graviditets- och förlossningssmärta samt straff för hennes avkomma (1 Mosebok 3:16), så klargör Koranen att Adams olydnad berodde på Satans frestelse (dvs. inte på hans hustru Eva) – se [Sura Al-A’raf: 19–22] och [Sura Taha: 120–122]. Därmed avlägsnar islam den föraktfulla syn på kvinnor som fanns i tidigare religioner. Islam kom istället med kallelsen att hedra kvinnan i alla livets stadier. Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade: "Behandla kvinnor väl" [Sahih Bukhari] och: "Den som har en dotter och inte begraver henne levande, inte förolämpar henne och inte föredrar sin son framför henne – Allah kommer att låta honom träda in i paradiset på grund av henne" [Ahmad].


- Krig: Judendom och kristendom berättar om många krig som uppmanar till att döda och förgöra alla, inklusive barn, kvinnor, äldre och män (t.ex. Josua 6:21), vilket förklarar den nutida blodtörsten och likgiltigheten inför massakrer och folkmord (såsom det som pågår i Palestina). Islam visar sin tolerans även i krig genom att förbjuda svek och dödande av barn, kvinnor, äldre och icke-stridande. Profeten Muhammad (frid vare med honom) sade: "Döda inte spädbarn, barn, kvinnor eller äldre män" [Al-Bayhaqi], och han befallde vänlighet mot krigsfångar och förbjöd att skada dem.


📚 Se boken: "Islam’s Teachings and How They Solve Past and Current Problems".


“Islam's Teachings and How They Solve Past and Current Problems”.


Tredje punkten: De mirakel och ovanliga händelser som Allah gav Profeten Muhammad (frid vare med honom) som vittnesbörd på Hans stöd till honom.


Dessa delas in i:


•    Påtagliga mirakel – till exempel att vatten flödade från hans fingrar, vilket vid flera tillfällen räddade de troende från att dö av törst.


•    Icke-materiella mirakel – till exempel:


o    Böner som besvarades, som när han bad om regn.


o    Profetior om framtiden: erövringen av Egypten, Konstantinopel och Jerusalem, samt utvidgningen av det muslimska väldet. Han förutsade även erövringen av Askalon i Palestina och dess förening med Gaza (känt historiskt som Gaza Askalon) i orden: "Det bästa av ert jihad är att vakta gränserna, och det bästa av detta är i Askalon" [Silsilatu Sahihah av al-Albani], vilket antyder att denna


plats kommer att vara en plats för stort jihad i framtiden och kräva uthållighet från ädla kämpar. Allt han förutsade har gått i uppfyllelse.


o    Vetenskapliga profetior mer än 1400 år innan modern vetenskap bekräftade dem. Exempel: "När fyrtiotvå nätter har passerat över droppen (säden) sänder Allah en ängel till den, som formar den och skapar dess hörsel, syn, hud, kött och ben" [Muslim]. Modern vetenskap har funnit att i början av den sjunde veckan, från och med den 43:e dagen efter befruktningen, börjar embryots skelett utvecklas och den mänskliga formen framträda – exakt som Profeten sade.


•    Koranens mirakel – det största miraklet som kommer att bestå fram till Domedagen – är dess unika stil, som de vältaliga araberna på den tiden inte kunde efterlikna, inte ens genom att skapa ett enda kapitel som motsvarar dess kortaste kapitel.


Koranen nämner också många dolda och osedda saker, vilket har varit en orsak till att många vetenskapsmän inom olika forskningsfält konverterat till islam, Bland dem som uttryckt sin djupa beundran för de astronomiska fakta i Koranen finns professor Yoshihide Kozai – direktör för observatoriet i Tokyo, Japan.


- Ett exempel på detta är Koranens antydan om att Gud, den Allsmäktige, fortsätter att utvidga universum, såsom Han säger:


”Och himlen byggde Vi med styrka, och sannerligen, Vi är dess utvidgare” (Adh-Dhariyat: 47).


Detta vetenskapliga faktum upptäcktes först i modern tid. Hur precisa är inte Koranens ord och dess uppmaning till kunskap och reflektion!


o    Den första uppenbarelsen som Gud sände ner i Koranen var Hans ord:


”Läs i din Herres namn, Han som har skapat” (Al-‘Alaq: 1).


- Att läsa är vägen till kunskap och förståelse, och därigenom till mänsklighetens framsteg inom alla livets områden.


📚 För vidare studier, se boken: ”Islam och de moderna vetenskapliga upptäckterna som bevis för Muhammeds profetskap”.


“Islam and the Discoveries of Modern Science as the evidence and proofs of the prophethood and messengership of Muhammad (peace be upon him)”.


    Logisk reflektion: Det som nämnts här är en rättvis måttstock som alla förstånd, oavsett nivå, kan förstå för att avgöra trovärdigheten hos vilken profet eller sändebud som helst, och därmed sanningen i hans budskap.


- Om en jude eller kristen tillfrågas: Varför tror du på profetskapet hos en viss profet när du själv inte bevittnade några av hans mirakel?


Svaret blir: På grund av de många samstämmiga vittnesmålen från de som förmedlade hans mirakel.


    Detta svar leder logiskt till tron på profeten Muhammed (frid vare med honom), eftersom vittnesmålen om hans mirakel är fler än för någon annan profet.


    Utöver detta framträder sanningen i hans kallelse tydligt genom hans bevarade biografi:


1.    Hans ständiga iver att praktisera det han kallade till, inklusive vägledande former av tillbedjan, ädla läror och upphöjda moraliska värden, samt hans gudsfruktan och asketiska livsstil i denna tillfälliga värld.


2.    Hans avvisande av Mekkas invånares erbjudanden om rikedom, kungamakt, ära och äktenskap med deras mest ädla döttrar, i utbyte mot att han skulle överge sin kallelse – kallelsen till Guds enhet, ren tillbedjan av Honom, förkastande av avgudadyrkan, befallning av det goda och förbud mot det onda – samtidigt som han uthärdade hårt lidande från skada, fientlighet, förföljelse och till och med krig från sitt eget folk på grund av sin kallelse.


3.    Hans omsorg om att lära sina följeslagare och hela nationen att inte överdriva i att prisa honom. Han sade: ”Överdriv inte i att prisa mig så som de kristna prisade Marias son. Jag är endast en tjänare, så säg: ’Guds tjänare och Hans sändebud’” (Sahih al-Bukhari).


4.    Guds beskydd över honom tills han hade förmedlat sitt budskap, och att Han lät honom etablera den islamiska staten.


    Är inte allt detta tillräckligt som bevis för att han (frid vare med honom) var sannfärdig i sitt anspråk och verkligen är Guds sändebud?


    Vi noterar att frasen ”och han kom med tiotusen heliga” i Femte Moseboken (33:2) har utelämnats i den arabiska texten efter frasen ”och han strålade fram från berget Paran”. Detta liknar profetian om profeten Muhammed (frid vare med honom) med solens uppgång och dess ljus som sprids över horisonterna.


I Första Moseboken (21:21) står det: ”Och han – Ismael – bodde i öknen Paran”, och det är genom pålitlig tradition känt att Ismael (frid vare med honom) bodde i Hijaz i Arabien. Därför är bergen i Paran bergen i Hijaz i Mecka. Detta syftar tydligt på profeten Muhammed (frid vare med honom) när han kom till Mecka som segrare, utan att utgjuta blod, och förlät dess folk – åtföljd av tiotusen följeslagare.


Denna utelämnade del [och han kom med tiotusen heliga] finns bekräftad i King James Version, American Standard Version och Amplified Bible.


    Även i pilgrimssången i Psaltaren (84:6) har ordet Baka ersatts i den arabiska texten, så att det inte tydligt hänvisar till vallfärden till Ka‘ba i Mecka, profeten Muhammeds hemstad, eftersom Mecka också kallas Baka. Detta nämns i Koranen som Bakkah (Al-Imran: 96). Texten bekräftas i King James Version och andra [valley of Baka], där den första bokstaven är versal, vilket visar att det är ett egennamn – och egennamn översätts inte.


📚 För vidare studier, se boken: ”Muhammad (frid vare med honom) är sannerligen Guds profet”.


“Muhammad (Peace be upon him) Truly Is the Prophet of Allah”.


    Islams måttfullhet och universalitet:


Islam är fredens religion som omfattar alla människor, erkänner deras rättigheter och kallar till tro på alla Guds profeter.


•    Islam står för måttfullhet i allt, särskilt i trosfrågor, och behandlar det mest avgörande ämnet inom kristendomen – frågan om Kristus (frid vare med honom). Islam kallar till:


    Tron på profetskapet hos Kristus Jesus (frid vare med honom) – på miraklet med hans födelse och hans tal som spädbarn i vaggan som ett tecken från Gud, för att rentvå hans mor från det som judendomen anklagade henne för, nämligen omoral, för att hedra henne och som ett bevis på hans profetskap och sändebudskap senare i livet.


    Ur ett rationellt perspektiv:


Detta är den logiska och balanserade ståndpunkten – utan judendomens förnekelse av Kristi (frid vare med honom) budskap och deras förtal mot honom och hans mor, och utan kristendomens överdrift som tillskriver honom gudomlighet.


    Förklaring ur ett rationellt perspektiv:


•    Liksom den rena naturen och det sunda förnuftet inte kan acceptera tanken på en förening mellan mänsklig natur och djurnatur (t.ex. äktenskap mellan en människa och en ko) för att producera något som kombinerar båda naturerna – eftersom detta skulle förnedra människan – trots att både människa och djur är skapelser, så kan heller inte ren natur och sunt förnuft acceptera föreställningen om en förening mellan Guds natur och mänsklig natur för att skapa något som är både gudomligt och mänskligt. Detta skulle innebära en förolämpning mot Gud, särskilt eftersom denna varelse föddes genom en kvinnas privata delar, och om man dessutom tror att denna varelse utsattes för korsfästelse, död och begravning efter förödmjukelser som spott, slag och avklädning – då är det uppenbart att en sådan tro inte anstår den store Guden.


•    Det är känt att Kristus (frid vare med honom) åt mat och behövde uträtta sina behov. Detta anstår inte Gud att tillskrivas, och inte heller att Gud skulle inkarneras i en skapad människa som sover, urinerar, avför sig och bär smutsig avföring i sin mage.


•    Liksom ett litet kärl inte kan rymma havets vatten, är det inte rimligt att påstå att Gud kunde rymmas i livmodern hos en svag skapelse.


•    Det är inte heller rimligt att någon bär en annans synd, även om det är ens föräldrar. Detta står även i Bibeln:


”Föräldrar ska inte dödas för sina barns skull och barn ska inte dödas för sina föräldrar; var och en ska dö för sin egen synd” (Femte Moseboken 24:16), och ”Den som syndar är den som ska dö. Barnet ska inte bära faderns skuld, och fadern ska inte bära barnets skuld. Den rättfärdiges rättfärdighet ska tillräknas honom, och den ogudaktiges ogudaktighet ska tillräknas honom” (Hesekiel 18:20).


Därför är tanken på arvsynd ologisk även enligt Bibelns egna ord, och därmed är hela idén om försoning byggd på en orimlig grund.


•    Om vi antar att Guds förlåtelse för Adams olydnad (som endast var att äta från det förbjudna trädet) krävde korsfästelse och död – varför skulle det då inte gälla Adam själv, den som syndade, istället för Kristus, som var en rättfärdig lärare, hängiven och kärleksfull mot sin mor? Hur kan man dessutom hävda att Gud själv behövde korsfästas och dödas?


•    Vad gäller de stora synderna som mänskligheten begick efter Adam – skulle detta då kräva nya korsfästelser och nya dödande av Gud i mänsklig form? I så fall skulle mänskligheten behöva tusentals ”Kristus” för att uppfylla den påstådda rollen som försonare.


•    Varför skulle inte Gud kunna förlåta Adams olydnad (om han ångrade sig) som Han förlåter andra synder? Är Han inte kapabel till det? Självklart är Han det.


•    Om Kristi gudomlighet påstås bero på att han föddes utan far – vad säger vi då om Adam, som föddes utan föräldrar?


•    Om Kristi gudomlighet påstås bero på hans mirakel – vad säger vi då om profeten Muhammed (frid vare med honom) och andra profeter som också utförde många mirakel? Är de också gudomliga? Självklart inte.


    En viktig logisk förklaring:


Eftersom naturen hos Kristus – som kristendomen påstår vara en gudomlig frälsare – antingen är dödlig eller odödlig, blir följande tydligt:


1.    Om Kristi natur är dödlig: Då är han inte Gud, och därför är påståendet att han är både Gud och frälsare ogiltigt.


2.    Om Kristi natur är odödlig eftersom han är Gud: Då dog han inte, och därmed skedde ingen försoning.


- Det vi rationellt har förklarat om orimligheten i tron på en förening av gudomlig och mänsklig natur för att producera en varelse som kombinerar båda naturerna i mänsklig form – som i fallet med Kristus – gäller även för vad andra samhällen har påstått vid olika tidpunkter. Detta inkluderar Krishna i Indien, Buddha i östasiatiska samhällen och Horus bland de gamla egyptierna, vars berättelse är äldre än den om Kristus.


    Därför blir det tydligt att denna tro inte är mer än ett lånat koncept från forntida nationers trosuppfattningar – återgivet i olika former av berättelser, myter och legender – utan någon sund grund i gudomlig uppenbarelse eller rationella bevis.


    Förtydligande:


    Kristendomen påstår Kristi (frid vare med honom) gudomlighet, trots att han aldrig själv uttalade det ens en enda gång (i något evangelium) med en tydlig fras som: ”Jag är Gud” eller ”Tillbe mig”. Han lärde heller aldrig sina lärjungar detta. Tvärtom står det i (Matteus 21:11): ”Folket svarade: ’Detta är Jesus, profeten’.”


    Dessutom lärde han (frid vare med honom) sina lärjungar att be genom att falla ned på sina ansikten (Matteus 26:39). Till vem bad han då? Var det inte till sin Gud?! Så utförs bönen även i islam.


    Kristus lärde också sina lärjungar att hälsa varandra med fridshälsningen, som i (Johannes 20:21, 26), vilket är samma hälsning som i islam: ”Frid vare med dig” (As-salamu ’alaykum) och svaret: ”Och med dig vare frid” (Wa ’alaykum as-salam).


    Många människor, efter att ha omfamnat islam, säger: ”Vi är nu bättre kristna än vi var tidigare, eftersom vi följer Kristi läror.”


•    Vi vill klargöra:


- Det finns ett helt kapitel i den heliga Koranen som heter Sura Maryam, som hedrar Kristus och hans mor (frid vare med dem) på ett sätt som inte finns i Bibeln.


- Islam höjer Kristus Jesus och hans mors status och kallar till tron på honom som en ädel profet sänd av Gud och till att följa hans läror, eftersom de överensstämmer med islams lära som förmedlades av profeten Muhammed (frid vare med honom).


📚 Se gärna böckerna:


”En stillsam dialog mellan en kristen och en muslim”


”Varför välja islam som religion?”


“A Quiet Dialogue Between a Christian and a Muslim.”


“Why choose Islam as a religion?”


    Avslutningsvis:


Eftersom presentationen har varit objektiv och överensstämmer med det sunda förnuftet – som Gud har gett oss för att skilja mellan rätt och fel – och med det som rena själar strävar efter när det gäller upphöjda trosföreställningar, så uppstår frågan till var och en som har erkänt sanningen i bevisen för profeten Muhammeds sanningsenlighet och islam, men ännu inte har trott:


•    Vad hindrar dig från att uppriktigt reflektera över islam och överväga om det ger dig svaren på dina frågor – särskilt om tron på Gud – som du inte finner i andra religioner? Du kommer att vara ansvarig inför Gud för dina trosuppfattningar och för att söka sanningen i dina val.


•    Vad har du att förlora om du väljer islam, som ger dig logiska och tydliga svar på alla dina frågor utan att tvinga ditt förnuft att acceptera orimliga koncept – och du inte heller förlorar din tro på Kristus (frid vare med honom), utan tvärtom tror på honom på det korrekta sättet som överensstämmer med den rena naturen och inte strider mot klart förnuft och logiskt tänkande – och du fortsätter älska och vörda honom, precis som islam höjer hans och hans mors status, och du inte förlorar tron på någon av Guds profeter?


Må Gud vägleda oss alla till det som är gott och rätt.