قيام رمضان


Nattbönen i Ramadhân


www.darulhadith.com


بسم ا الرحمن الرحيم


I Allâhs Namn, den Nåderike, den Barmhärtige


Lov och pris tillkommer Allâh. Må Allâh hylla och freda Sitt sändebud, hans hus, hans


följeslagare och dem som följer hans Sunnah och är honom trogna.


Efter att den första upplagan av min bok ”Nattbönen i Ramadhân” har sålts ut och förfrågan


om den ökat presenterar jag härmed dess andra upplaga inför den välsignade månaden 1406.


Jag har genomgått boken ånyo, filtrerat den och adderat flera granskningar och nyttiga och


nya kuriosum som kommer att – om Allâh vill – glädja läsaren. Till det viktigaste som läsaren


kommer att få se är I´tikâf.


Jag ber Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) leda mig till det korrekta, förlåta mina fel, skydda mig


mot dem och låta detta verk uppriktigt ägnas Hans ansikte – sannerligen är Han den


Förlåtande, den Givmilde.


´Ammân


7:e Sha´bân 1406


Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî


Nattbönen i Ramadhân är dygdig


[1] Det finns två hadîther i sakfrågan:


1 – Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) sade:


”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) uppmuntrade till nattbön i Ramadhân utan


att ålägga dem den. Han sade:


”Den som ber nattbönen i Ramadhân med tro och hopp kommer att få sina tidigare synder


förlåtna.”


Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick bort i detta tillstånd1 som skulle stå sig


under Abû Bakrs (radhiya Allâhu ´anh) kalifat och i början av ´Umars (radhiya Allâhu ´anh)


kalifat.”2


2 – ´Amr bin Murrah al-Djuhanî (radhiya Allâhu ´anh) sade:


”En man kom till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och sade: ”Allâhs sändebud! Om


jag vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att du är Allâhs sändebud, ber de


fem bönerna, betalar allmosan och fastar Ramadhân och dyrkar om dess nätter. Vem kommer


jag att tillhöra?” Han svarade: ”De trovärdiga och martyrerna.”3


1 Det vill säga att Tarâwîh inte förrättades i samling.


2 Muslim och andra. Den nämns i ”al-Irwâ’” (4/14/906) och i ”Sahîh Sunan Abî Dâwûd” (1241).


Beträffande broder Zuhayrs kommentar i min bok ”Salât-ul-´Îdayn”:


”Allâh har underlättat för vår lärare al-Albânî att trycka den första delen av ”Sahîh Abî Dâwûd”.” (Sid. 32)


så svär jag vid Allâh att jag inte vet hur han kom fram till det. Den första delen är hos mig och jag har inte låtit


någon kopiera den, trycka den eller distribuera den. Samma sak gäller det han nämnde i den fjärde upplagan av


min bok ”at-Tawassul”, sid. 22, och att den tredje volymen av ”Silsilah al-Ahâdîth adh-Dha´îfah” har kommit ut.


Det sade han 1403. I dag är det Radjab 1406 och den är fortfarande otryckt.


3 Ibn Khuzaymah och Ibn Hibbân i deras respektive ”as-Sahîh” och andra. Berättarkedjan är autentisk. Se min


kommentar till ”Ibn Khuzaymah” (3/340/2262) och ”Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb” (1/419/993).


Ödets natt och dess fastställelse


[2] Den bästa natten är Ödets natt baserat på hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:


”Den som [lyckas] be under Ödets natt med tro och hopp kommer att få sina tidigare synder


förlåtna.”4


[3] Enligt den mest överväldigande åsikten infaller Ödets natt natten till den 27 Ramadhân.


De flesta hadîther påpekar det. En av dem återberättas av Zirr bin Hubaysh som sade:


”Jag hörde det sägas till Ubayy bin Ka´b: ”´Abdullâh bin Mas´ûd säger att den som ber varje


natt ett helt år kommer att be Ödets natt.” Då sade Ubayy (radhiya Allâhu ´anh): ”Må Allâh


benåda honom för att han inte ville att människorna skulle förlita sig. Jag svär vid Honom


som är den enda sanna Guden att den är i Ramadhân. Jag svär vid Allâh att jag också vet


vilken natt den infaller! Natten som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde


oss att be var natten till den tjugosjunde. Den kännetecknas av att solen går upp på morgonen


vit och strållös.”


I en annan rapportering tillskrev han det profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)5.


4 al-Bukhârî, Muslim och andra från Abû Hurayrah och Ahmad (5/318) från ´Ubâdah bin as-Sâmit. Tillägget är


hans och likaså Muslims från Abû Hurayrah.


5 Muslim och andra. Den nämns i ”Sahîh Abî Dâwûd” (1247).


Nattbönen skall bes i samling


[4] Det är föreskrivet att be Ramadhân-nätterna i samling. Det är bättre än att be ensam, ty


profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) både gjorde det och påpekade dess förträfflighet.


Abû Dharr (radhiya Allâhu ´anh) sade:


”Vi fastade Ramadhân med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och inte en enda


gång bad han nattbönen med oss förrän sju nätter återstod. Då bad han med oss en tredjedel av


natten. Den sjätte sista natten bad han inte med oss till skillnad från den femte sista natten


som han bad med oss till midnatt. Jag sade: ”Allâhs sändebud! Vad sägs om att be hela natten


med oss?” Då sade han:


”Den som ber med imamen tills att han är klar anses ha bett natten.”


Han bad inte den fjärde sista natten, men under den tredje sista natten6 samlade han ihop sitt


hushåll, sina hustrur och människorna och bad med oss till dess att vi fruktade att vi skulle


missa lyckan.” Jag sade: ”Vad var lyckan för något?” Han sade: ”Måltiden innan gryningen.


Sedan bad han inte mer med oss resten av månaden.”7


6 Det vill säga natten till den tjugosjunde som är som sagt Ödesnatten. Därför samlade profeten (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) ihop sina hustrur och sitt hushåll den natten. Det bevisar att kvinnor rekommenderas att


medverka under den natten.


7 Autentisk. Den har rapporterats av författarna till ”as-Sunan” och andra. Likaså nämns den i ”Salât-ut-


Tarâwîh”, sid. 16-17, ”Sahîh Sunan Abî Dâwûd” (1245) och ”al-Irwâ’” (447).


Därför slutade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) be nattbönen i samling


[5] Orsaken till att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) slutade be nattbönen i samling resten


av månaden, var att han befarade att de skulle åläggas den bönen. Något sådant skulle de


emellertid inte klarat av, vilket nämns i ´Â’ishahs hadîth hos bland andra al-Bukhârî och


Muslim8.


Efter hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) död försvann den oron i och med att föreskriften


hade fulländats. Ramadhân-nätterna kunde numera återigen bes i samling. Den ursprungliga


domen förblev, det vill säga att nattbönen bes i samling, varför ´Umar (radhiya Allâhu ´anh)


återupplivade den, vilket nämns i al-Bukhârîs ”as-Sahîh” och andra9.


8 Se ”at-Tarâwîh”, sid. 12-14.


9 Se ”at-Tarâwîh” och Ibn ´Abdil-Barrs och andras tal kring den i den föregående referensen, sid. 49-52.


Föreskrivet för kvinnor att be nattbönen i samling


[6] Enligt Abû Dharrs föregående hadîth är det föreskrivet för kvinnorna att be dessa


nattböner. De får till och med ha tillgång till egen imam för det ändamålet. Det har bekräftats


att ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) utsåg Ubayy bin Ka´b till imam för männen och Sulaymân


bin Abî Hathmah för kvinnorna. ´Arfadjah ath-Thaqafî sade:


”´Alî bin Abî Tâlib (radhiya Allâhu ´anh) befallde människorna att be Ramadhâns nattbön och


utsåg en imam till männen och en till kvinnorna – och jag var kvinnornas imam.”10


Jag anser att handlingen är korrekt om moskén är rymlig nog så att inte människorna stör


varandra.


10 Både denna och den föregående rapporteringen rapporteras av al-Bayhaqî (2/494). Den första rapporteras även


av ´Abdur-Razzâq i ”al-Musannaf” (4/258/8722) medan Ibn Nasr rapporterar båda två i ”Qiyâm Ramadhân”, sid.


93, och använde sig utav dem som bevis för det vi nyligen nämnt.


Nattbönens Raka´ât


[7] Bönen består av elva Raka´ât. För att man skall rätta sig efter Allâhs sändebud (sallâ


Allâhu ´alayhi wa sallam) tycker jag inte att det antalet skall överskridas. Han bad aldrig fler


än elva Raka´ât. `Â’ishah blev frågad om hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bön i


Ramadhân varvid hon svarade:


”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade inte be fler än elva Raka´ât,


varken i Ramadhân eller annars. Han brukade be fyra och fråga inte hur sköna och långa de


var. Därefter bad han åter igen fyra och fråga inte hur sköna och vackra de var. Därefter bad


han tre.”11


[8] Däremot är det tillåtet att be färre Raka´ât ehuru man bara skulle be Witr med en Rak´ah.


Beviset är hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) handling och tal. Då ´Â’ishah (radhiya Allâhu


´anhâ) frågades hur många Raka´ât Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad


Witr, svarade hon:


”Han brukade be Witr fyra12 och tre, sex och tre, tio och tre. Han brukade aldrig be Witr färre


än sju eller fler än tretton.”13


Också sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):


”Witr är beständig. Den som vill kan be Witr med fem, den som vill kan be Witr med tre och


den som vill kan be Witr med en.”14


11 al-Bukhârî och Muslim. Den nämns i ”Salât-ut-Tarâwîh”, sid. 20-21, och ”Sahîh Abî Dâwûd” (1212).


12 Till dem hör antingen de två Sunnah-bönerna som bes efter ´Ishâ’ eller också två korta Raka´ât som profeten


(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade inleda nattbönen med. Den åsikten delar Hâfidh Ibn Hadjar. Se ”Salâtut-


Tarâwîh”, sid. 19-20.


13Abû Dâwûd, Ahmad och andra. Hadîthen har en bra berättarkedja som också autentiseras av al-´Irâqî. Den


nämns i ”Salât-ut-Tarâwîh”, sid. 98-99, och ”Sahîh Abî Dâwûd” (1233).


14 Rapporterad av at-Tahâwî, al-Hâkim och andra. Enligt flera imamer har hadîthen en autentisk berättarkedja.


Den uppföljs av en liknande hadîth med ett motsättande tillägg som jag har klargjort i ”Salât-ut-Tarâwîh”, sid.


99-100.


Nattbönsläsningen


[9] När det kommer till nattbönsläsningen i såväl Ramadhân som i andra månader, var Allâhs


sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte begränsad till en viss mängd. Hans (sallâ


Allâhu ´alayhi wa sallam) läsning varierade. Ibland läste han kapitlet ”al-Muzammil” i varje


Rak´ah och det är ett kapitel som innehåller tjugo verser. Ibland läste han femtio verser. Han


brukade säga:


”Den som läser hundra verser på natten kommer inte att skrivas ned med de försumliga.”


I en annan hadîth står det:


”… tvåhundra verser kommer att skrivas ned med de fromma och uppriktiga.”


En natt när han var sjuk läste han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) de sju längsta kapitlen: ”al-


Baqarah”, ”Âl ´Imrân”, ”an-Nisâ’”, ”al-Mâ’idah”, ”al-An´âm”, ”al-A´râf” och ”at-Tawbah”.


I berättelsen om Hudhayfah bin al-Yamâns bön bakom profeten (´alayhis-salâtu was-salâm),


läste han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) långsamt ”al-Baqarah”, ”an-Nisâ’” och ”Âl ´Imrân”


i en enda Rak´ah15.


Med den mest autentiska berättarkedjan har det bekräftats att när ´Umar (radhiya Allâhu ´anh)


befallde Ubayy bin Ka´b att leda folket i bönen i Ramadhân med elva Raka´ât, läste Ubayy


(radhiya Allâhu ´anh) 200 verser så att de som stod bakom honom blev tvungna att stödja sig


på käppar på grund av den långa läsningen. De förblev i detta tillstånd till den tidiga


gryningen16.


Det har också rapporterats autentiskt att ´Umar samlade ihop läsarna i Ramadhân och befallde


de snabbaste Qur’ân-läsarna att läsa trettio verser, de måttligaste tjugofem och de


långsammaste tjugo17.


Baserat på det kan den som ber ensam be hur mycket han vill. Samma sak gäller om han


omges av jämlikar. Ju längre bönen är, desto bättre är den. Däremot skall man inte överdriva


såtillvida att hela natten går till bön, något som enbart skall göras vid enstaka fall. I stället


skall man följa profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:


”Den bästa vägledningen är Muhammads vägledning.”18


Men den som leder bönen skall be så länge att de ledda inte besväras. Han (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) sade:


”Om någon av er leder bönen skall han fatta sig kort. Det finns sannerligen [små], gamla,


svaga, [sjuka och behövande] människor bland dem. Skulle han däremot be ensam, får han be


hur länge han vill.”19


15 Dessa hadîther är autentiska och omnämnda i ”Sifatu Salât-in-Nabî”, sid. 117-122.


16 Rapporterad av Mâlik och andra. Se ”Salât-ut-Tarâwîh”, sid. 52.


17 Se föregående referens, sid. 71. Likaså har den rapporterats av ´Abdur-Razzâq i ”al-Musannaf” (4/261/7731)


och al-Bayhaqî (2/497).


18 Muslim, an-Nasâ’î och andra. Den nämns i ”Ahkâm-ul-Djanâ’iz”, sid. 18, och ”al-Irwâ’” (608).


19 al-Bukhârî och Muslim som står för formuleringen och tilläggen. Den nämns i ”al-Irwâ’” (512) och ”Sahîh Abî


Dâwûd” (759-760).


Nattbönens tid


[10] Nattbönen börjar efter ´Ishâ’ och varar till Fadjr. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)


sade:


”Allâh har utökat en bön åt er och det är Witr20. Be den mellan ´Ishâ’ och Fadjr.”21


[11] Om möjligt är det bättre att be den så sent som möjligt. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa


sallam) sade:


”Den som fruktar att mista bönen på småtimmarna får be Witr tidigare. Och den som räknar


med att vakna skall be Witr på småtimmarna. Ty bönen på småtimmarna är såväl bevittnad


som bättre.”22


[12] Vid vägskäl där man kan både be i samling tidigare eller ensam senare, är det bättre att


be i samling eftersom bedjaren belönas som sagt för en hel natts bön. Likaså utövades


handlingen av följeslagarna på ´Umars (radhiya Allâhu ´anh) tid. ´Abdur-Rahmân bin ´Abd


al-Qârî sade:


”En natt i Ramadhân gick jag och ´Umar bin al-Khattâb till moskén och såg människorna


skingrade; en man bad ensam medan en annan bad i samling. Då sade han: ”Vid Allâh! Jag


tycker att det hade varit bättre om alla stod enade bakom en enda läsare.” Därefter tog han tag


i det och samlade dem bakom Ubayy bin Ka´b. Någon natt efteråt gick jag ut med honom och


såg människorna be bakom sin läsare. ´Umar sade: ”Detta är en förträfflig innovation. Den


som de sover bort är bättre än den som de utför.” Den sista delen av natten vill säga.


Människorna bad nämligen den första delen.”23


Zayd bin Wahb sade:


”´Abdullâh bad med oss i Ramadhân och var klar på natten.”24


20 Hela nattbönen kallas för ”Witr” till följd av dess udda antal.


21 Autentisk. Rapporterad av Ahmad och andra från Abû Basîr. Den nämns i ”as-Sahîhah” (108) och ”al-Irwâ’”


(2/158).


22 Muslim och andra. Den nämns i ”as-Sahîhah” (2610).


23 al-Bukhârî och andra. Den nämns i ”at-Tarâwîh”, sid. 48.


24 ´Abdur-Razzâq (7741) och andra och dess berättarkedja är autentisk. Imâm Ahmad antydde denna och den


föregående rapporteringen när han ställdes frågan:


”Skall bönen sinkas till småtimmarna?” Han svarade: ”Nej. Jag föredrar muslimernas praxis.” (Masâ'il-ul-


Ahmad, sid. 62, av Abû Dâwûd)


Nattbönens tillvägagångssätt


[13] Ingående har jag behandlat ämnet i ”Salât-ut-Tarâwîh25” varför jag väljer att fatta mig


kort för att ge läsaren en underlättad påminnelse:


1 – Tretton Raka´ât. Bönen inleds med två korta Raka´ât. Enligt den starkaste åsikten är de de


två Raka´ât efter ´Ishâ’ eller två särskilda Raka´ât som nattbönen inleds med. Därefter bes två


riktigt långa Raka´ât, därefter två till som är kortare än de föregående, därefter två till som är


kortare än de två föregående, därefter två till som är kortare än de två föregående, därefter två


till som är kortare än de två föregående och slutligen Witr bestående av en Rak´ah.


2 – Tretton Raka´ât. Åtta Raka´ât skall bes med Taslîm efter varannan Rak´ah. Därefter bes


Witr med fem Raka´ât där sittning och Taslîm sker i den femte.


3 – Elva Raka´ât. Taslîm utförs efter varannan Rak´ah och avslutas med Witr bestående av en


Rak´ah.


4 – Elva Raka´ât. Först bes fyra med en Taslîm, sedan fyra till med en Taslîm och slutligen


tre.


Brukade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sitta mellan varannan Rak´ah då han bad fyra


och tre? Jag har inte hittat något tillräckligt svar på det, men det är inte föreskrivet att sitta i


andra Rak´ah när man ber tre.


5 – Elva Rak´ât. Häri sitter han bara i åttonde Rak´ah och gör Tashahhud, hyllar profeten


(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och reser sig upp utan att göra Taslîm. Därefter bes Witr


bestående av en Rak´ah med Taslîm. Detta är nio. Sedan ber han två Raka´ât sittande.


6 – Nio Raka´ât med sittning i sjätte Rak´ah. Därefter gör han Tashahhud, hyllar profeten


(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och så vidare.


Dessa sätt har bekräftats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Det är möjligt att


lägga till ytterligare ett sätt och det är att reducera antalet Raka´ât till en enda Rak´ah.


Handlingen grundas på hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:


”Witr är beständig. Den som vill kan be Witr med fem, den som vill kan be Witr med tre och


den som vill kan be Witr med en.”26


Dessa fem och tre Raka´ât kan bes med en sittning och en Taslîm vilket anges i det andra


sättet. Likaså kan den som vill göra Taslîm mellan varannan Rak´ah vilket anges i det tredje


sättet, vilket är bättre.27


25Sid. 101-115


26 at-Tahâwî, al-Hâkim och andra. Hadîthen har en autentisk berättarkedja, säger flera imamer. Den uppföljs av


en liknande hadîth med ett motsättande tillägg som jag har klargjort i ”Salât-ut-Tarâwîh”, sid. 99-100.


27 Efter att ha nämnt ´Â’ishahs hadîth och andra hadîther kring de omnämnda sätten sade Ibn Khuzaymah:


”En person kan harmlöst be vilken typ av bön som helst som har rapporterats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi


wa sallam).” (as-Sahîh (2/194))


Det stämmer överens med min åsikt att man håller sig till det antal som har autentiserats från honom (sallâ


Allâhu ´alayhi wa sallam).


Beträffande fem och tre Raka´ât med en sittning efter varannan Rak´ah och utan Taslîm, så


har jag inte hittat något bekräftat från honom (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). I grund och


botten är det tillåtet, men profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd Witr bestående av


tre Raka´ât och sade:


”Likna inte vid Maghrib.”28


På så sätt måste den som vill be Witr med tre Raka´ât undvika denna liknelse. Detta sker på


två sätt:


1 – Taslîm efter andra Rak´ah, vilket är starkare och bättre.


2 – Utebliven sittning i andra Rak´ah – och Allâh (ta´âlâ) vet bättre.


28 at-Tahâwî, ad-Dâraqutnî och andra. Se ”at-Tarâwîh”, sid. 99-100.


Läsningen i Witr


[14] Om Witr består av tre Raka´ât, är det Sunnah att läsa kapitlen ”al-A´lâ” i första Rak´ah,


”al-Kâfirûn” i andra och ”al-Ikhlâs” i tredje. Ibland kunde han (sallâ Allâhu ´alayhi wa


sallam) addera kapitlen ”al-Falaq” och ”an-Nâs” i tredje Rak´ah.


Tillika har det autentiserats att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) läste en gång hundra


verser ur ”an-Nisâ’” i tredje Rak´ah29.


29Rapporterad av an-Nasâ'î och Ahmad med en autentisk berättarkedja.


Qunût


[15] Efter Qur'ân-läsningen och innan Rukû´ läses ibland Qunût-bönen profeten (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) lärde sin sonson al-Hasan bin ´Alî (radhiya Allâhu ´anhumâ). Den lyder på


följande sätt:


اللهم اه ن دنا في ن من هديت وعافنا فيمن عافيت وتولنا فيمن توليت وبارك لنا فيما أعطيت وقننا شر ما قضيت [ف]انك تقضي ول


يقضى عليك [و]اننه ل يذل ن من واليت [ول يع ز من عاديت]تباركت ربنا وتعاليت ل منجا منك إل إليك


”Allâh! Vägled oss med dem som Du har väglett, skona oss med dem som Du har skonat och


ta hand om oss med dem som Du har tagit hand om. Välsigna oss i det som Du har gett oss


och skydda oss mot ondskan som Du har beslutat. Du beslutar och beslutas inte. Den som Du


tar hand om förnedras inte, den som Du är fiende till stärks inte. Du, vår Herre, är väldig och


hög. Det finns ingen annan räddning från Dig än till Dig.”30


Då och då går det även bra att hylla profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).


[16] Det är harmlöst att läsa Qunût efter Rukû´ och under månadens andra hälft också


förbanna hädarna, hylla profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och be för muslimerna. Det


har bekräftats att imamerna på ´Umars (radhiya Allâhu ´anh) tid gjorde det. I slutet av


´Abdur-Rahmân bin ´Abd al-Qârîs hadîth står det:


”Under andra hälften förbannade de hädarna och sade: ”Allâh! Bestrid hädarna som lockar


från Din väg, beljuger Dina sändebud och inte betror Ditt löfte. Sanningens Gud! Splittra


dem, skräm deras hjärtan och låt Din förnedring och Ditt straff drabba dem.”


Därefter hyllade imamen profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och bad för muslimernas


välfärd och de troendes förlåtelse. Sedan bad han:


”Allâh! Det är Dig vi dyrkar, det är till Dig vi ber och faller på ansikte och det är till Dig vi


skyndar. Vi hoppas på Din nåd, vår Herre, och vi räds Ditt allvarliga straff. Helt visst kommer


Din fiende att drabbas av Ditt straff.”


Därpå gör man Takbîr och faller ned på ansikte.”31


30 Rapporterad av Abû Dâwûd, an-Nasâ’î och andra. Berättarkedjan är autentisk. Se ”Sifat-us-Salâh”, sid. 95-96,


sjunde upplagan.


31 Rapporterad av Ibn Khuzaymah i hans ”as-Sahîh” (2/155-156/1100).


Åkallan mot slutet av Witr


[17] Mot slutet av Witr, såväl före som efter Taslîm, är det Sunnah att säga:


الل ه م إننيي أنعو ذ ب ن ر ن ضا ن ك ن م س ن ن س ن خ ن ط ن ك ن وبن م ن عافناتن ن ك م س ن عق وبنتن ن ك ن وأن عو ذ بن ن ك منك لن أ س حصي ثنننا ء ن علن س ي ن ك. أن س ن ن ت ن ك ن ما أن س ثنن س ي ن ت على نن س ف ن س ن ك


”Allâh! Jag söker skydd mot Din vrede via Ditt nöje och mot Ditt straff via Din förlåtelse. Jag


söker skydd hos Dig mot Dig. Jag förmår inte att hylla Dig nog. Du är som Du själv har prisat


Dig.”32


[18] Efter Witr läser man:


سبحان الملك القدوس، سبحان الملك القدوس، سبحان الملك القدوس


”Fri från brister är Konungen, den Rene. Fri från brister är Konungen, den Rene. Fri från


brister är Konungen, den Rene.”


Den tredje gången skall rösten dras ut och höjas33.


32 Sahîh Abî Dâwûd (1282) och ”al-Irwâ’” (430).


33 Sahîh Abî Dâwûd (1284).


Två Raka´ât efter Witr


[19] Därefter är det tillåtet att be två Raka´ât. Handlingen har bekräftats från profeten (sallâ


Allâhu ´alayhi wa sallam)34 som rentav befallde sitt samfund att be dem och sade:


”Denna resa är svår och besvärlig. Efter Witr skall ni be två Raka´ât. Antingen vaknar ni eller


också belönas ni för dem.”35


[20] Däri är det Sunnah att läsa kapitlen ”az-Zalzalah” och ”al-Kâfirûn”.”36


34 Rapporterad av Muslim och andra. Se ”Salât-ut-Tarâwîh”, sid. 108-109.


35 Rapporterad av Ibn Khuzaymah i hans ”as-Sahîh”, ad-Dârimî och andra. Den nämns i ”as-Sahîhah”.


Under en lång tid förhöll jag mig passivt till dessa två Raka´ât. Men när jag fick syn på denna ädla och profetiska


order verkställde jag den snabbt. Därmed visste jag att hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord: ”Låt er sista


bön på natten vara Witr” antydde valfrihet och inte plikt. Samma åsikt delar Ibn Nasr (130).


36 Rapporterad av Ibn Khuzaymah (1104) och (1105) från ´Â’ishah och Anas (radhiya Allâhu ´anhumâ) med två


berättarkedjor som stärker varandra. Se ”Sifat-us-Salâh”, sid. 124.


I´tikâf och dess föreskrift


[1] I´tikâf är Sunnah i Ramadhân och annars. Grunden till handlingen är Hans (ta´âlâ) ord:


ا و ا ل تو ا با ش و رو و ه ا ن ا وأان و تم ا عا كفوو ا ن ف الم ا م ا سا ج د


”Men undvik beröring med dem då ni drar er tillbaka till moskén för andakt.”37


Likaså har mångfaldiga och autentiska hadîther fastställt hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)


I´tikâf. Detsamma har rapporterats mångfaldigt från Salaf, nämnde Ibn Abî Shaybah och


´Abdur-Razzâq i sina respektive ”al-Musannaf”38.


Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde I´tikâf de tio sista


dagarna i Shawwâl39 och att ´Umar sade till profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):


”Innan islam avlade jag en ed om att göra I´tikâf en natt i Den heliga moskén.” Då sade han:


”Uppfyll eden [och gör I´tikâf en natt].”40


[2] I´tikâf i Ramadhân väger dock tyngre. Abû Hurayrah sade:


”Varje Ramadhân brukade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) göra I´tikâf de


tio sista dagarna samt tjugo dagar året han gick bort.”41


[3] I´tikâf skall helst genomföras i slutet av Ramadhân, ty profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa


sallam) gjorde så de tio sista dagarna i Ramadhân till dess att Allâh (´azza wa djall) tog hans


liv42.


372:187


38 I den föregående upplagan fanns här en hadîth rörande handlingens förträfflighet:


”Den som gör I´tikâf en dag…”


Då jag insåg att den är svag tog jag bort den. Jag har behandlat den ingående i ”Silsilah al-Ahâdîth adh-Dha


´îfah” (5347). Däri visar jag dess brister som var dolda för mig och dessförinnan al-Haythamî.


39al-Bukhârî, Muslim och Ibn Khuzaymah via ´Â'ishah (radhiya Allâhu ´anhâ). Den nämns i ”Sahîh Abî Dâwûd”


(2127).


40al-Bukhârî, Muslim och Ibn Khuzaymah. Tillägget är al-Bukhârîs och nämns i ”al-Mukhtasar”. Den nämns


också i ”Sahîh Abî Dâwûd” (2136-2137).


41al-Bukhârî och Ibn Khuzaymah. Den nämns i den föregående referensen (2126) och (2130).


42al-Bukhârî, Muslim och Ibn Khuzaymah. Den nämns i ”al-Irwâ’” (966) och ”Sahîh Abî Dâwûd” (2125).


I´tikâfs villkor


[1] I´tikâf föreskrivs endast i moskéer. Han (ta´âlâ) sade:


ا و ا ل تو ا با ش و رو و ه ا ن ا وأان و تم ا عا كفوو ا ن ف الم ا م ا سا ج د


”Men undvik beröring med dem då ni drar er tillbaka till moskén för andakt.”43


´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:


”För personen som infinner sig i I´tikâf är det Sunnah att bara gå ut vid behov. Han skall inte


besöka sjuklingar, röra vid sin kvinna eller ha intimt umgänge med henne. Han skall enbart


göra I´tikâf i en moské vari samlingsbönen hålls. Det är också Sunnah att fasta under I


´tikâf.”44


[2] I´tikâf skall utföras i en moské vari fredagsbönen hålls så att han inte blir tvungen att gå ut


ur moskén för att be den, ty fredagsbönen är obligatorisk att be. ´Â’ishah sade i sin


föregående hadîth:


”Han skall enbart göra I´tikâf i en moské vari samlingsbönen hålls.”


Senare fann jag en autentisk hadîth som klart och tydligt specificerar moskéerna i den


omnämnda versen med tre moskéer: Den heliga moskén, Den profetiska moskén och Aqsâmoskén.


Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:


”Det finns ingen I´tikâf utom i de tre moskéerna.”45


De Salaf jag har sett dela denna åsikt är Hudhayfah bin al-Yamân, Sa´îd bin al-Musayyab och


´Atâ’ som dock inte nämnde Aqsâ-moskén. Vissa sade att I´tikâf går bra i samtliga moskéer


som håller i fredagsbön. Andra tillät det till och med i ens bostads moské. Helt klart är det


mest korrekt att efterleva hadîthen – och Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) vet bättre.


[3] Det är Sunnah att fasta under I´tikâf, sade ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ)46.


432:187


44al-Bayhaqî med en autentisk berättarkedja och Abû Dâwûd med en god sådan. Rapporteringen härnäst från


´Â’ishah rapporteras också av honom. Den nämns i ”Sahîh Abî Dâwûd” (2135) och ”al-Irwâ’” (966).


45at-Tahâwî, al-Ismâ´îlî och al-Bayhaqî med en autentisk berättarkedja från Hudhayfah bin al-Yamân (radhiya


Allâhu ´anh). Den nämns i ”as-Sahîhah” (2786) tillsammans med de överensstämmande rapporteringarna ovan


och alla är de autentiska.


46al-Bayhaqî med en autentisk berättarkedja och Abû Dâwûd med en god sådan. Imâm Ibn-ul-Qayyim sade i


”Zâd-ul-Ma´âd”:


”Det har inte rapporterats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han gjorde I´tikâf utan att fasta.


´Â’ishah sade:


”Det finns ingen I´tikâf utan fasta.”


Likaså nämnde Han (subhânah) I´tikâf tillsammans med fastan på samma sätt som Allâhs sändebud (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) var endast i I´tikâf när han fastade. Den övervägande åsikten är den som delas av Salafs


majoritet och gör gällande att fastan är ett villkor för I´tikâf. Samma åsikt valde Shaykh-ul-Islâm Abûl-´Abbâs


bin Taymiyyah.”


Vad är tillåtet under I´tikâf?


[1] Det är tillåtet att lämna moskén för att utföra naturliga behov. Också lovligt är det att ta ut


huvudet ur moskén för att få det tvättat och kammat. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:


”Medan Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var i I´tikâf i moskén stack han in


huvudet i mitt rum varvid jag kammade honom47. När han var i I´tikâf kom han bara hem för


att utföra naturliga behov.”48


[2] Det är tillåtet för den som gör I´tikâf och andra att två sig i moskén. En man som tjänade


profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:


”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tvådde sig snabbt i moskén.”49


[3] Tillika är det tillåtet att resa ett litet tält bak i moskén. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa


sallam) sade åt ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) att resa en pälshydda åt honom (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) till I´tikâf50. En gång gjorde han även I´tikâf i en liten kupol vars


dörröppning täcktes med en halmmatta51.


Baserat på det är det inte föreskrivet för den som vistas i en moské (för att exempelvis be) att också avse I´tikâf


under tiden, konkretiserade Shaykh-ul-Islâm i ”al-Ikhtiyârât”.


47I en annan rapportering står det:


”Jag tvättade honom under min månadsperiod. Det enda som skilde oss åt var dörrtröskeln.”


48al-Bukhârî, Muslim, Ibn Abî Shaybah och Ahmad och tillägget tillkommer dem två. Den nämns i ”Sahîh Abî


Dâwûd” (2131-2132).


49al-Bayhaqî med en god berättarkedja och Ahmad (5/364) med en autentisk berättarkedja.


50 al-Bukhârî och Muslim från ´Â’ishah. Handlingen är hos al-Bukhârî och ordern hos Muslim.


51Täckelset skall skydda mot regn. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) satte halmmattan för att ingen skulle


titta in, sade as-Sindî. Bättre förklaring än så är att dyrkaren inte skall distraheras av alla förbipasserande. Imâm


Ibn-ul-Qayyim sade:


”Till skillnad från dagens ignoranter som genomgår I´tikâf för att umgås, få besök och samtala med folk. Deras I


´tikâf är en sak och profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) en helt annan.”


Kvinnans I´tikâf


[4] Kvinnan får besöka sin make under hans I´tikâf och han får ta farväl av henne vid


moskédörren. Safiyyah (radhiya Allâhu ´anhâ) sade:


”En natt när profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) var i I´tikâf i moskén de tio sista


dagarna kom jag för att besöka honom. Hans hustrur var redan där men gick iväg efter ett tag.


Vi talade en stund. Därefter reste jag mig upp för att gå och då sade han: ”Ha inte bråttom; låt


mig följa dig.” Han reste sig upp och följde mig.” Hennes bostad var i Usâmah bin Zayds


hem. När vi var framme vid moskédörren vid Umm Salamahs dörr gick två män från Ansâr


förbi. De såg profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och började gå snabbare. Då sade


profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Sakta ned! Detta är Safiyyah bint Huyayy.” Då


sade de: ”Fri är Allâh från brister! Allâhs sändebud?” Han sade: ”Satan rinner i människan


som blodet. Jag fruktade att något ondskefull – eller något – skulle drabba era hjärtan.”52


Även kvinnan får vara i I´tikâf med sin make eller ensam. ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ)


sade:


”En av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hustrur53 var i I´tikâf med honom


samtidigt som hon led av blödningar. Hon upplevde röda och gulaktiga utsöndringar varför vi


kunde placera ett fat under henne medan hon bad.”54


Hon sade också:


”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade göra I´tikâf de tio sista dagarna i


Ramadhân till dess att Allâh tog hans liv. Därefter gjorde hans hustrur I´tikâf.”55


Allt det bevisar att också kvinnor får vara i I´tikâf förutsatt att deras förmyndare går med på


det och att inga prövningar eller enrum med män råder. Dessa villkor stärks av många bevis


och hamnar under principen att avvärjda nackdelar prioriteras framför anskaffade fördelar.


[5] I´tikâf annulleras av samlag baserat på Hans (ta´âlâ) ord:


ا و ا ل تو ا با ش و رو و ه ا ن ا وأان و تم ا عا كفوو ا ن ف الم ا م ا سا ج د


”Men undvik beröring med dem då ni drar er tillbaka till moskén för andakt.”56


Ibn ´Abbâs sade:


”Om den som genomgår I´tikâf har samlag, annulleras hans I´tikâf varefter han får göra om


den.”57


52 al-Bukhârî, Muslim och Abû Dâwûd. Den nämns i ”Sahîh Abî Dâwûd” (2133) och (2134).


53I en annan rapportering nämns hon som Umm Salamah.


54 al-Bukhârî. Den är nämnd i ”Sahîh Abî Dâwûd” (2138). Den andra rapporteringen förekommer hos Sa´îd bin


Mansûr, heter det i ”Fath-ul-Bârî” (4/281). Däremot sade ad-Dârimî (1/22) att hon hette Zaynab – och Allâh vet


bättre.


55 Rapporterad av al-Bukhârî, Muslim och andra. Dess källor har redan angivits.


562:187


57 Ibn Abî Shaybah (3/92) och ´Abdur-Razzâq (4/363) med en autentisk berättarkedja.


Däremot är han inte ålagd att sona då det inte har rapporterats från profeten (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) och hans följeslagare.


Lov och pris tillkommer Dig Allâh. Jag vittnar att det inte finns någon sann gud utom Du. Jag


ber Dig om förlåtelse och jag ångrar mig inför Dig.