بسم الله الرحمن الرحيم


Lov och pris tillkommer Allâh. Vi lovprisar Honom och ber Honom om hjälp och


förlåtelse. Vi söker skydd hos Allâh från våra själars ondska och dåliga handlingar.


Den Allâh vägleder, kan ingen missleda, och den Allâh missleder, kan ingen vägleda.


Jag vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh, ingen partner har Han, och


jag vittnar att Muhammad är Hans slav och sändebud. Må Allâh hylla och sända


mycken fred över honom, hans ätt och hans följeslagare.


يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ اتَّقُواْ اللهَّ حَقَّ تُقَاتِهِ وَلاَ تمَُوتُنَّ إِلاَّ وَأَنتُم مُّسْلِمُونَ


”Troende! Frukta Allâh så som det åligger er att frukta Honom och dö endast


som muslimer!”1


يَا أَيُّهَا النَّاسُ اتَّقُواْ رَبَّكُمُ الَّذِي خَلَقَكُم مِّن نَّفْسٍ وَاحِدَةٍ وَخَلَقَ مِنْهَا زَوْجَهَا وَبَثَّ مِنْهُمَا رِجَالاً


كَثِيرًا وَنِسَاء وَاتَّقُواْ اللهَّ الَّذِي تَسَاءلُونَ بِهِ وَالأَرْحَامَ إِنَّ اللهَّ كَانَ عَلَيْكُمْ رَقِيبًا


”Människor! Frukta er Herre som har skapat er av en enda varelse och av


denna har skapat dess make och låtit dessa två [föröka sig] och sprida sig [över


jorden] i väldiga skaror av män och kvinnor. Frukta Allâh, i vars namn ni


innerligt och enträget ber varandra [om hjälp], och [visa aktning för] de nära


släktskapsbanden. Allâh vakar över er.”2


يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اتَّقُوا اللَّهَ وَقُولُوا قَوْلاً سَدِيدًا يُصْلِحْ لَكُمْ أَعْمَالَكُمْ وَيَغْفِرْ لَكُمْ ذُنُوبَكُمْ وَمَن


يُطِعْ اللَّهَ وَرَسُولَهُ فَقَدْ فَازَ فَوْزًا عَظِيمًا


1 3:102


2 4:1


!5


”Troende! Frukta Allâh, var rättframma och håll er till sanningen; då skall Han


hjälpa er att leva ett rättskaffens liv och ge er förlåtelse för era synder. Den som


lyder Allâh och lyder Hans sändebud har uppnått en stor seger.”3


Det trovärdigaste talet är förvisso Allâhs tal och den bästa vägledningen är


Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vägledning. De värsta frågorna är


nyheterna. Ty varje nyhet är en innovation och varje innovation är en villfarelse och


varje villfarelse är i Elden.


Vidare...


Jag skall tala om några verser ur kapitlet ”al-Baqarah”, nämligen verserna vari Allâh


ålade oss fastan och nämnde några av dess domar. Jag ber Allâh ödmjukt att Han låter


vårt arbete ägnas uppriktigt åt Honom och att det gagnar och nyttar den Han


(subhânah) vill.


Allâh! Jag ber Dig om förlåtelse för det jag inte vet. Du vet och jag vet inte. Du vet


det dolda. Allâh! Vägled mig till mitt sunda förnuft och skydda mig mot mitt jags


ondska. Allâh! Jag avsvär mig från min rörelse och styrka och erkänner Din rörelse


och styrka.


3 33:70-71


!6


Qur'ân-verserna om fastan


Allâh (´azza wa djall) sade:


يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ أَيَّامًا


مَّعْدُودَاتٍ فَمَن كَانَ مِنكُم مَّرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ وَعَلَى الَّذِينَ يُطِيقُونَهُ فِدْيَةٌ


طَعَامُ مِسْكِينٍ فَمَن تَطَوَّعَ خَيْرًا فَهُوَ خَيْرٌ لَّهُ وَأَن تَصُومُواْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ شَهْرُ


رَمَضَانَ الَّذِيَ أُنزِلَ فِيهِ الْقُرْآنُ هُدًى لِّلنَّاسِ وَبَيِّنَاتٍ مِّنَ الْهُدَى وَالْفُرْقَانِ فَمَن شَهِدَ مِنكُمُ الشَّهْرَ


فَلْيَصُمْهُ وَمَن كَانَ مَرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ يُرِيدُ اللهُّ بِكُمُ الْيُسْرَ وَلاَ يُرِيدُ بِكُمُ


الْعُسْرَ وَلِتُكْمِلُواْ الْعِدَّةَ وَلِتُكَبِّرُواْ اللهَّ عَلَى مَا هَدَاكُمْ وَلَعَلَّكُمْ تَشْكُرُونَ وَإِذَا سَأَلَكَ عِبَادِي عَنِّي


فَإِنِّي قَرِيبٌ أُجِيبُ دَعْوَةَ الدَّاعِ إِذَا دَعَانِ فَلْيَسْتَجِيبُواْ لِي وَلْيُؤْمِنُواْ بِي لَعَلَّهُمْ يَرْشُدُونَ أُحِلَّ لَكُمْ


لَيْلَةَ الصِّيَامِ الرَّفَثُ إِلَى نِسَآئِكُمْ هُنَّ لِبَاسٌ لَّكُمْ وَأَنتُمْ لِبَاسٌ لَّهُنَّ عَلِمَ اللهُّ أَنَّكُمْ كُنتُمْ تَخْتانُونَ


أَنفُسَكُمْ فَتَابَ عَلَيْكُمْ وَعَفَا عَنكُمْ فَالآنَ بَاشِرُوهُنَّ وَابْتَغُواْ مَا كَتَبَ اللهُّ لَكُمْ وَكُلُواْ وَاشْرَبُواْ حَتَّى


يَتَبَيَّنَ لَكُمُ الخَْيْطُ الأَبْيَضُ مِنَ الخَْيْطِ الأَسْوَدِ مِنَ الْفَجْرِ ثُمَّ أَتمُِّواْ الصِّيَامَ إِلَى الَّليْلِ وَلاَ تُبَاشِرُوهُنَّ


وَأَنتُمْ عَاكِفُونَ فِي المَْسَاجِدِ تِلْكَ حُدُودُ اللهِّ فَلاَ تَقْرَبُوهَا كَذَلِكَ يُبَيِّنُ اللهُّ آيَاتِهِ لِلنَّاسِ لَعَلَّهُمْ


يَتَّقُونَ


”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som


levde före er, så att ni fruktar. [Fastan skall vara] ett begränsat antal dagar. Men


den av er som är sjuk eller på resa [skall fasta senare] under motsvarande antal


dagar och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta. Och den


som självmant gör gott utöver vad plikten bjuder, [skall finna att] detta kommer


honom själv till godo. Och fastan är för ert väl - om ni visste [hur mycket gott


den tillför er]! För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden


Ramadhân uppenbarelsen av Qur'ânen i vilken vägledningen klargörs och en


måttstock ges med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt. Den av er som


!7


ser månens nytändning skall fasta månaden ut. Men den som är sjuk eller


[stadd] på resa [skall fasta därefter] under motsvarande antal dagar. Allâh vill


göra det lätt - inte tungt - för er. Håll [fastan under den föreskrivna] perioden


och prisa Allâh som har väglett er så att ni visar tacksamhet. När Mina slavar


frågar dig om Mig då är Jag nära; Jag besvarar den bedjandes bön, när han ber


till Mig. Och de uppmanas att svara när Jag kallar och att tro på Mig så att de


vägleds. Nattetid under fastan är det tillåtet för er att komma nära era hustrur.


De är en klädnad för er och ni är en klädnad för dem. Allâh vet att ni här


misstog er och Han vänder Sig till er i Sin barmhärtighet och befriar er från


denna börda. Det är rätt om ni ligger hos dem och söker det som Allâh har


anvisat åt er; och ni får äta och dricka till dess den vita strimman av


gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll


den tills natten faller på. Men undvik beröring med dem då ni drar er tillbaka


till moskén för hängiven dyrkan. Dessa är Allâhs gränser; håll er på avstånd


från dem. Så klargör Allâh Sina budskap för människorna så att de fruktar.”4


Dessa verser består av flera frågor. Jag har skrivit trettiotvå eller trettiotre punkter om


dem. Under det här talet skall jag försöka nämna dem på ett kortfattat och gagnande


vis.


4 2:183-187


!8


De tidigare folkens fasta


Allâh (ta´âlâ) sade:


يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ


”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som


levde före er.”5


Här berättar Allâh (´azza wa djall) att Han har ålagt oss att fasta liksom Han ålade


dem som levde före oss att fasta. Allâh ålade de tidigare folken att fasta tre dagar i


månaden och ´Âshûrâ'-dagen. Det sägs även att Allâh ålade israelerna att fasta


Ramadhân. Därefter lade de till tio dagar så att de fastade fyrtio dagar. Därpå blev en


av deras kungar sjuk varefter han lade en ed att lägga till ytterligare tio dagar om han


tillfrisknade. Det gjorde han också. Därmed fastade de femtio dagar. Självfallet var


deras tillägg fel.


Efter det ålade Allâh (´azza wa djall) Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)


samfund att fasta denna ädla månad. Ty i den har Allâh uppenbarat Qur'ânen. Den


månaden skall fastas utav tacksamhet över Qur'ânen.


5 2:183


!9


Gudsfruktan är syftet med fastan


Allâh (ta´âlâ) sade:


لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ


”... så att ni fruktar.”6


Målet i versen kommer oundvikligt att uppnås om fastan utförs på ett korrekt sätt.


Fastan består tvivelsutan av fördelar däribland:


1 – Tron stiger.


2 – Gudsfruktan stiger.


3 – Rädslan för Allâh stiger.


4 – Kampen tränas.


5 – Allâh har låtit fastan vara hälsosam. Således står det i hadîthen:


”Fasta så skall ni vara friska.”7


Hadîthens äkthet är dock omtalad.


6 2:183


7 at-Tabarânî i ”al-Mu´djam al-Awsat” (8477). Svag enligt al-Albânî i ”Dha´îf-ul-Djâmi´” (3504).


!10


Fastan består av


ett bestämt antal dagar


Allâh (ta´âlâ) sade:


أَيَّامًا مَّعْدُودَاتٍ


”... ett begränsat antal dagar.”8


Ordet أَيَّامًا är andra ackusativ på grund av كتب . Det sägs också att det är genitiv på


grund av den underförstådda meningen .ف ايامٍ معدودات


Dessa bestämda dagar är månaden Ramadhân. Den består av trettio dagar och inleds


så fort månadens nytändning är ett faktum.


8 2:184


!11


Tviveldagen


Ingen får inleda fastan en dag innan och på så sätt fasta innan han har försäkrat sig


om månadens nytändning. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:


”Fasta inte innan ni ser den och bryt inte fastan innan ni ser den. Om ni finner det


oklart får ni fullborda trettio dagar.”9


´Ammâr bin Yâsir (radhiya Allâhu ´anh) sade:


”Den som fastar Tviveldagen har trotsat Abûl-Qâsim (sallâ Allâhu ´alayhi wa


sallam).”10


Det är nämligen inte tillåtet att fasta den 30 Sha´bân med avsikten att den dagen är


den första dagen i Ramadhân. Beträffande den som vanligtvis fastar och råkar fasta


den dagen, så säger de lärda att det är harmlöst. Dock bör han avstå. En människa


skall undvika tvetydigheter. Om hon fastar den dagen utan att avse Ramadhân och är


därtill en inflytelserik person, så finns det risk att okunniga tar efter henne.


9 al-Bukhârî (1907) och Muslim (1080).


10 at-Tirmidhî (686). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh at-Tirmidhî” (686).


!12


Sjuklingen och resenären i Ramadhân


Allâh (ta´âlâ) sade:


فَمَن كَانَ مِنكُم مَّرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ


”Men den av er som är sjuk eller på resa [skall fasta senare] under motsvarande


antal dagar.”11


Sjuklingen får alltså låta bli att fasta och istället ta igen dagarna därefter. Hans avsikt


skall vara att ta igen dagarna när Allâh (´azza wa djall) har botat honom.


Resenären får också låta bli att fasta om han avser att ta igen dagarna när han


kommer hem.


Sjukdomen som tillåter uppskjuten fasta varierar. Sjuklingen som är så pass sjuk att


han inte klarar av att fasta en enda gång får inte fasta, ty fastan skadar honom.


Om sjukdomen är mild på så sätt att sjuklingen klarar av att fasta med möda, så får


han fasta ändock det är föraktfullt. Han bör inte fasta om han tycker att det är


besvärligt.


Om en eller två muslimska läkare konstaterar att fastan förvärrar sjukdomen, får han


inte fasta.


Är det bättre att fasta eller låta bli om sjuklingen klarar av att fasta med en liten


känning av besvär? Ja, det är bättre att fasta.


Samma fråga ställs om resenären. Är det bättre att resenären fastar eller låter bli? De


lärda har delade åsikter om det. Vissa föredrar att han fastar. Andra föredrar att han


låter bli. Meningsskiljaktigheten gäller dock bara så länge det inte är besvärligt att


fasta. Annars finns det inga delade åsikter om att det är bättre att inte fasta.


11 2:184


!13


En resas kriterium


Resenären får som sagt låta bli att fasta. För att resenären skall få låta bli att fasta


krävs det att resan tillåter att bönerna kortas och slås ihop. Det är en fråga som de


lärda har delade åsikter om. Vissa anser att det blir tillåtet när färden motsvarar två


dagars vandring. Andra menar att det blir tillåtet när färden motsvarar en dags


vandring. Detta nämns i rapporteringen från Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) som


berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:


”Det är inte tillåtet för en kvinna som tror på Allâh och den Sista dagen att resa ett


avstånd motsvarande tre dygn utan mahram.”12


I andra formuleringar nämns ”ett dygn”13, ”en dag”14 och ”en natt”15. Alla


formulering rapporteras av al-Bukhârî och Muslim. En rapportering hos Abû Dâwûd


nämner ett avstånd motsvarande cirka 20 km. I berättarkedjan finns dock en man


benämnd Suhayl bin Abî Sâlih som är ensam om att återberätta den och hans tillstånd


har kritiserats.


Sammanfattningsvis bör vi utgå ifrån det minsta avståndet som kallas för ”resa”. En


sådan resa tar ett helt dygn, vilket i sig motsvarar 40 km. Med andra ord får personen


som reser 40 km dels låta bli att fasta och dels korta bönerna.


Måhända säger någon att dagens resor skiljer sig från resorna förr i tiden. Det


stämmer och det är en gåva från Allâh (´azza wa djall). När profeten (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) blev frågad om kortade böner i händelse av rädsla efter att rädslan


hade upphört, sade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):


”Det är en välgörenhet som Allâh har skänkt till er. Ta därför emot Hans


välgörenhet.”16


12 Ahmad (8564).


13 al-Bukhârî (1088) och Muslim (1339).


14 Muslim (1339).


15 Muslim (1339).


16 Muslim (686).


!14


Den inkapables fasta


Allâh (ta´âlâ) sade:


وَعَلَى الَّذِينَ يُطِيقُونَهُ فِدْيَةٌ طَعَامُ مِسْكِينٍ فَمَن تَطَوَّعَ خَيْرًا فَهُوَ خَيْرٌ لَّهُ وَأَن تَصُومُواْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن


كُنتُمْ تَعْلَمُونَ


”... och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta. Och den


som självmant gör gott utöver vad plikten bjuder, [skall finna att] detta kommer


honom själv till godo. Och fastan är för ert väl - om ni bara visste!”17


I början kunde var och en välja ifall man ville fasta eller slippa fasta och istället föda


en fattig för dagen. Därefter uppenbarade Allâh (´azza wa djall) nästa vers:


شَهْرُ رَمَضَانَ الَّذِيَ أُنزِلَ فِيهِ الْقُرْآنُ هُدًى لِّلنَّاسِ وَبَيِّنَاتٍ مِّنَ الْهُدَى وَالْفُرْقَانِ فَمَن شَهِدَ مِنكُمُ


الشَّهْرَ فَلْيَصُمْهُ


”För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden Ramadhân


uppenbarelsen av Qur'ânen i vilken vägledningen klargörs och en måttstock ges


med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt. Den av er som ser månens


nytändning skall fasta månaden ut.”18


Därmed blev det obligatoriskt för alla förmögna att fasta. Den första domen hade


avskaffats och gällde numera endast de gamla samt de havande och ammande


kvinnorna som fruktade för sig själva eller sina barn. Gamlingen får nämligen låta bli


att fasta och istället föda fattiga. Så gjorde Anas bin Mâlik (radhiya Allâhu ´anh)19.


Också den havande och ammande kvinnan får låta bli att fasta. Måste de ta igen de


missade dagarna och föda fattiga eller bara ta igen de missade dagarna eller bara föda


17 2:184


18 2:185


19 Mâlik i ”al-Muwatta'” (1/307).


!15


fattiga? Dessa tre åsikter delas av de lärda. Åsikten närmast sanningen är att de bara


är ålagda att ta igen de missade dagarna när de klarar av att fasta. De behöver inte


föda fattiga så länge de inte fruktar för sina barn. Först då måste de både föda och ta


igen de missade dagarna. Ty de var kapabla att fasta men lät bli därför att de fruktade


för sina barn.


Allâh (ta´âlâ) sade:


فَمَن تَطَوَّعَ خَيْرًا فَهُوَ خَيْرٌ لَّهُ


”Och den som självmant gör gott utöver vad plikten bjuder, [skall finna att]


detta kommer honom själv till godo.”20


Det vill säga föder mer än bara en fattig person. Det är bara bra för honom.


Allâh (ta´âlâ) sade:


وَأَن تَصُومُواْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ


”Och fastan är för ert väl - om ni bara visste!”21


Allâh avslutar versen med att poängtera att fastan är bättre för de förmögna i den


avskaffade versen.


Därefter fick även resenären och sjuklingen låta bli att fasta under resan respektive


sjukdomen. Är det bättre för resenären att fasta eller låta bli? De lärda har delade


åsikter om det. Vissa föredrar att han fastar om han kan medan andra föredrar att han


låter bli även om han kan. Dock är det föraktfullt om han tycker att det är besvärligt


att resa och fasta. Och om fastaren fruktar för sitt liv blir det förbjudet för honom att


fasta.


20 2:184


21 2:184


!16


Qur'ânens uppenbarelse i Ramadhân


Allâh (ta´âlâ) sade:


شَهْرُ رَمَضَانَ الَّذِيَ أُنزِلَ فِيهِ الْقُرْآنُ هُدًى لِّلنَّاسِ


”För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden Ramadhân


uppenbarelsen av Qur'ânen i vilken vägledningen klargörs...”22


Den här delen bevisar att Qur'ânen uppenbarades i Ramadhân. Under vilken natt


uppenbarades den då i så fall? Under Ödets natt. Det får oss att konstatera att Ödets


natt infaller i Ramadhân. Det finns nämligen de som säger att Ödets natt kan både


infalla i Ramadhân och utom Ramadhân. Det är emellertid svårt att fastställa vilken


natt den infaller. Åsikten närmast sanningen är att den infaller någon gång under de


tio sista nätterna. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:


”Sträva efter den under de tio sista nätterna i Ramadhân och sträva efter den varje


udda natt.”23


Den udda natten är natten till den 21, 23, 25, 27 och 29 Ramadhân.


Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) har som sagt underrättat oss om att Han har uppenbarat


Qur'ânen i Ramadhân. I en annan vers sade Han (ta´âlâ):


إِنَّا أَنزَلْنَاهُ فِي لَيْلَةِ الْقَدْرِ


”Se, Vi har uppenbarat den under Ödets natt.”24


Det betyder emellertid inte att hela Qur'ânen uppenbarades då. Versen kan ha två


betydelser:


22 2:185


23 al-Bukhârî (2021) och Muslim (1165).


24 97:1


!17


1 – Den kan syfta på när Qur'ânen uppenbarades för första gången. Den uppenbarades


först under den natten och fortskred i tjugotre år till dess att profeten (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) dog.


2 – Den kan syfta på att den sändes ned till Maktens hus på en gång, vilket Ibn


´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade. Därefter har den uppenbarats i etapper.


!18


Qur'ânen är människornas liv


Allâh (ta´âlâ) sade:


هُدًى لِّلنَّاسِ وَبَيِّنَاتٍ مِّنَ الْهُدَى وَالْفُرْقَانِ


”... i vilken vägledningen klargörs och en måttstock ges med vilken rätt kan


mätas och skiljas från orätt.”25


Qur'ânen är vägledningen som Allâh har gett till människorna:


وَبَيِّنَاتٍ


”... klargörs...”


I den klargör Allâh vad som har skett och vad som skall ske. Vi hade aldrig vetat hur


Âdam skapades om inte Allâh hade underrättat oss om det. Vi hade aldrig vetat att


den Nåderikes tron var ovanpå vattnet innan himlarna och jorden skapades om inte


Allâh hade underrättat oss om det. Vi hade aldrig vetat att Nûh (´alayhis-salâm) var


det första sändebudet, att han kallade sitt folk i 950 år och att det dränktes om inte


Allâh hade underrättat oss om det och så vidare vad beträffar det gångna.


Detsamma gäller det kommande av den ändrade jorden, Stunden, återuppståndelsen,


Domedagen, räkenskapen, Vägen, paradiset, helvetet, de frommas lycksalighet i


paradiset och de otrognas och hycklarnas straff i helvetet. Allt det har Allâh (´azza wa


djall) klargjort i Qur'ânen.


25 2:185


!19


Den boende är ålagd att fasta


Allâh (ta´âlâ) sade:


فَمَن شَهِدَ مِنكُمُ الشَّهْرَ فَلْيَصُمْهُ


”Den av er som ser månens nytändning skall fasta månaden ut.”26


Detta är en order från Allâh (´azza wa djall). Ordern står för plikt. Det betyder att den


som är i sin hemstad när månaden infaller är skyldig att fasta den. Så lyder domen om


han är förmögen, könsmogen och vid sinnet. Om något av dessa tre villkor uteblir är


personen inte ålagd att fasta. Fastan innebär avsiktlig avhållsamhet från mat, dryck


och lust från och med den andra gryningen till solnedgången. Fastan måste utföras av


en människa som är vid sinnet. Det går inte att fasta eller dyrka med ett uteblivet


sinne. Fastan i Ramadhân är tvivelsutan en av islams plikter och pelare. Det är


muslimerna enade om.


26 2:185


!20


Kompensation av missade dagar


Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:


وَمَن كَانَ مَرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ


”Men den som är sjuk eller [stadd] på resa [skall fasta därefter] under


motsvarande antal dagar.”27


Det betyder att han måste ta igen motsvarande antal dagar efter att Ramadhân är över.


Måste dagarna tas igen i rad eller behöver de inte vara det? En minoritet av de lärda


säger att dagarna måste tas igen i rad. Majoriteten säger att de inte behöver tas igen i


rad. De flesta lärda bland följeslagarna och andra anser det inte vara obligatoriskt att


ta igen de missade Ramadhân-dagarna efter varandra. Beviset för det är ´Â'ishahs


(radhiya Allâhu ´anhâ) ord:


”Jag brukade ha dagar att ta igen från Ramadhân. På grund av att jag var upptagen


med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) klarade jag inte av att ta igen


dem förrän i Sha´bân.”28


27 2:185


28 al-Bukhârî (1950) och Muslim (1146).


!21


En lättnad från Allâh


Allâh (ta´âlâ) sade:


يُرِيدُ اللهُّ بِكُمُ الْيُسْرَ وَلاَ يُرِيدُ بِكُمُ الْعُسْرَ


”Allâh vill göra det lätt - inte tungt - för er.”29


Versen består av en väldig gåva från Allâh till Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa


sallam) samfund. Vår Herre (subhânahu wa ta´âlâ) berättar för oss att Han vill göra


det lätt – inte svårt – för oss. I en annan vers står det:


وَمَا جَعَلَ عَلَيْكُمْ فِي الدِّينِ مِنْ حَرَجٍ مِّلَّةَ أَبِيكُمْ إِبْرَاهِيمَ


”Han har inte lagt på er svåra eller tunga plikter i [utövningen av er] religion,


den rena, ursprungliga tro som var er fader Ibrâhîms.”30


Lättnaden i versen syftar på att religionens domar är lätta och enkla. Den syftar inte


alls på det vissa människor menar när de säger att religionen är enkel och avser att


synda som de vill. Dessa människor vill mjuka upp religionen på detta vis. De


förfelar stort. Sanningen är att religionens domar är lätta och enkla. Att vissa


människor vågar sig på synder och lämnar plikter och skyldigheter för att ”religionen


är enkel” har inget med islam att göra.


29 2:185


30 22:78


!22


Ramadhâns dagar


Allâh (ta´âlâ) sade:


وَلِتُكْمِلُواْ الْعِدَّةَ


”Håll [fastan under den föreskrivna] perioden.”31


Allâh (´azza wa djall) befaller att perioden skall fullbordas. Således sade profeten


(sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):


”Om ni finner det oklart får ni fullborda trettio.”


Det betyder att om muslimerna inte kan se nymånen, så skall de utgå ifrån att Sha


´bân är trettio dagar. Det är inte tillåtet att utgå ifrån att den är tjugonio dagar utan


bevis. Självfallet kan en månad vara tjugonio dagar, men den efterkommande


månaden inleds först när dess nymåne beskådas. Om vi inte ser nymånen utgår vi


ifrån att den nuvarande månaden är trettio dagar.


31 2:185


!23


Takbîr natten till


´Îd och under ´Îd-dagen


Allâh (´azza wa djall) sade:


وَلِتُكَبِّرُواْ اللهَّ عَلَى مَا هَدَاكُمْ


”... och prisa Allâh som har väglett er.”32


Den versen bevisar att det är föreskrivet att göra Takbîr natten till ´Îd och under ´Îddagen.


De lärda argumenterar med denna vers, och med hadîther och rapporteringar,


för att bevisa att det är Sunnah att göra Takbîr natten till Fitr-dagen och under Fitrdagen.


Versen anvisar att den sanne och dyrkade Guden är stor och väldig. Allâh är större än


allting annat. Allâh (ta´âlâ) sade:


قُلْ أَيُّ شَيْءٍ أَكْبَرُ شَهَادةً قُلِ اللهِّ


”Säg: ”Vilket vittnesbörd väger tyngst?” Säg: ”Allâh.”33


32 2:185


33 6:19


!24


´Îd-bönen


Det hör till Sunnah på ´Îd-dagsmorgonen att be ´Îd-bönen och betala Fitr-allmosan


för att tacka Allâh som har låtit oss fullborda fastan. Allâh har låtit ´Îd-dagen vara en


dag av glädje och lycka därför att fastan har utförts på ett fordrat sätt som Allâh


(´azza wa djall) kräver. Följaktligen föreskrev Allâh för muslimerna att gå ut i


ödemarken och be ´Îd-bönen, prisa Honom och lova Honom så att de visar Honom


tacksamhet över den här gåvan. Därför är högtiderna föreskrivna.


Alla andra högtider som praktiseras av dagens människor är innoverade. Muslimernas


årliga högtider är två; ´Îd-ul-Fitr och ´Îd-ul-Adhhâ. De har även en högtid i veckan,


fredagen.


Vi har tre högtider


två om året; Fitr och Adhhâ som är den andra


Den tredje återkommer en gång i veckan


detta finns bara i vår religion så var beredd


En dygd som vår profet har särskilts med


hur många tidigare samfund har inte avvikit från den!


Alla har uppnåtts tack vare Skänkaren


som ålade dyrkan för muslimens bästa


De är inga högtider bestående av nonsens och musik


och inget värdelöst slöseri med tid


Visst är de högtider, men utan nonsens, musik och spel. De är till för att Allâh (´azza


wa djall) skall dyrkas.


!25


Allâh är nära Sina slavar


Allâh (ta´âlâ) sade:


وَإِذَا سَأَلَكَ عِبَادِي عَنِّي فَإِنِّي قَرِيبٌ أُجِيبُ دَعْوَةَ الدَّاعِ إِذَا دَعَانِ


”När Mina slavar frågar dig om Mig då är Jag nära; Jag besvarar den


bedjandes bön, när han ber till Mig.”34


Härmed fastställer Allâh (´azza wa djall) Sin närhet till Sina slavar. Guden som ni


dyrkar är nära er och medveten om er. Inga av era angelägenheter är dolda för


Honom. Ni måste veta det och dyrka Honom som sig bör och tillbe Honom. När ni


tillber Honom bönhör Han er om Han anser er bön vara bra. Häri finns det


naturligtvis en underrättning om att Allâh är nära Sina slavar, godkänner deras bön


och uppmanar dem till den. Om vi tillber Honom bönhör Han oss. Han (ta´âlâ) sade:


فَلْيَسْتَجِيبُواْ لِي وَلْيُؤْمِنُواْ بِي لَعَلَّهُمْ يَرْشُدُونَ


”Och de uppmanas att svara när Jag kallar och att tro på Mig så att de


vägleds.”35


Han bönhör oss förutsatt att vi svarar när Han (djalla wa ´alâ) kallar; vi skall inte låta


bli att utföra Hans order som vi förmår eller göra något som vi vet är en synd.


Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade att slaven som tillber Allâh (´azza wa


djall) får tillbaka ett av följande tre alternativ:


1 – Han bönhör honom om Han (´azza wa djall) anser att det är bra för honom.


2 – Han avvärjer från honom motsvarande ondska.


3 – Han bevarar bönen åt honom till Domedagen36.


När slaven tillber Allâh får han tillbaka ett av de tre alternativen.


34 2:186


35 2:186


36 al-Bayhaqî (3968). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sharh al-´Aqîdah at-Tahâwiyyah” (522).


!26


Du skall finna att Allâhs


vägar har förblivit desamma


Allâh (ta´âlâ) sade:


فَلْيَسْتَجِيبُواْ لِي وَلْيُؤْمِنُواْ بِي لَعَلَّهُمْ يَرْشُدُونَ


”Och de uppmanas att svara när Jag kallar och att tro på Mig så att de vägleds.”


37


Detta bevisar att Allâh besvarar oss om vi besvarar Honom. Det är som Allâhs (ta´âlâ)


ord:


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ


”Om ni hjälper Allâh skall Han hjälpa er.”38


Här säger Allâh:


فَلْيَسْتَجِيبُواْ لِي وَلْيُؤْمِنُواْ بِي لَعَلَّهُمْ يَرْشُدُونَ


”Och de uppmanas att svara när Jag kallar och att tro på Mig så att de vägleds.”


Det vill säga att om slaven besvarar sin Herre och tillber Honom, så är det en


anledning att han vägleds. En anledning till vägledningen är att vara vägledd. Allâh


(ta´âlâ) sade:


وَالَّذِينَ اهْتَدَوْا زَادَهُمْ هُدًى وَآتَاهُمْ تَقْواهُمْ


37 2:186


38 47:7


!27


”... men de vägledda, dem ger Han en allt fastare ledning och fördjupar deras


gudsfruktan.”39


إِنَّ اللَّهَ لاَ يَهْدِي الْقَوْمَ الْفَاسِقِينَ


”Allâh vägleder inte dem som förhärdats i synd och trots.”40


Hur hoppas syndaren på att Allâh skall vägleda honom om han begår otukt,


missbrukar sprit, handlar med ränta och tar andras egendomar orättvist? Det kommer


inte att hända om inte Allâh vägleder honom till rättfärdighet, tillbedjan och


underkastelse. När Han kallar honom till något bra, skyndar han dit. När Han varnar


honom för något ont, avstår han från det. Det är han som förhoppningsvis vägleds av


Allâh.


Vi skall dock inte få den andra parten att tappa hoppet om Allâhs nåd. Istället


påminner vi honom om att han måste ångra sig inför Allâh så att Allâh förlåter


honom, vägleder honom till det som Han älskar och behagas av och avslutar hans liv


på ett bra vis. Att vidhålla sina synder och oförskämdheter och hoppas på att uppnå


det som de vägledda och gudfruktiga uppnår är ren dumhet och falska förhoppningar.


39 47:17


40 63:6


!28


Allâhs förlåtelse och givmildhet


Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:


أُحِلَّ لَكُمْ لَيْلَةَ الصِّيَامِ الرَّفَثُ إِلَى نِسَآئِكُمْ هُنَّ لِبَاسٌ لَّكُمْ وَأَنتُمْ لِبَاسٌ لَّهُنَّ عَلِمَ اللهُّ أَنَّكُمْ كُنتُمْ


تَخْتانُونَ أَنفُسَكُمْ فَتَابَ عَلَيْكُمْ وَعَفَا عَنكُمْ


”Nattetid under fastan är det tillåtet för er att komma nära era hustrur. De är en


klädnad för er och ni är en klädnad för dem. Allâh vet att ni här misstog er och


Han vänder Sig till er i Sin barmhärtighet och befriar er från denna börda.”41


I islams begynnelse var det tillåtet för fastaren som brutit fastan att äta, dricka och ha


samlag så länge han inte hade bett ´Ishâ' eller somnat. Om han hade somnat eller bett


´Ishâ' blev det förbjudet för honom att äta och dricka. Därefter ville Allâh visa Sin


nåd för muslimerna.


En man från Ansâr jobbade på fältet fram till ´Ishâ'. På den tiden transporterade de


vatten på kameler och vattnade dadelodlingar. De arbetade på fältet för att tjäna ihop


sitt levebröd. När han hade kommit hem på kvällen bad han om mat. Hans fru gick


för att laga mat. När hon kom tillbaka såg hon att han sov varpå hon sade till honom


att maten har blivit förbjuden för honom. Så han fortsatte fasta och vaknade på


fastande mage. Därefter gick han till sitt arbete och föll medvetslös vid Dhuhr


varefter han bars hem.


Liknande hände ´Umar bin al-Khattâb och andra troende (radhiya Allâhu ´anhum)


som var intima med sina hustrur. ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) hade


varit uppe sent hos profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och kommit hem


varefter han ville ha samlag med sin hustru. Hustrun talade om för honom att hon


hade sovit. Han trodde att hon ursäktade sig och hittade på varpå han hade samlag


med henne mot hennes vilja. När hon hade försäkrat honom om att hon verkligen


hade sovit blev han bedrövad. Nästa morgon gick han till profeten (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) i hopp om att en räddning skulle komma från Allâh och därefter


41 2:187


!29


från sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Då uppenbarade Allâh (´azza wa


djall):


أُحِلَّ لَكُمْ لَيْلَةَ الصِّيَامِ الرَّفَثُ إِلَى نِسَآئِكُمْ هُنَّ لِبَاسٌ لَّكُمْ وَأَنتُمْ لِبَاسٌ لَّهُنَّ


”Nattetid under fastan är det tillåtet för er att komma nära era hustrur. De är en


klädnad för er och ni är en klädnad för dem.”


Närheten till hustrurna syftar på samlag och dess förspel. Profeten (sallâ Allâhu


´alayhi wa sallam) sade om det:


”Fastan är en sköld. När någon av er fastar skall han varken tala oanständigt


فلا يرفث) ) eller vråla. Om någon förtalar honom säger han bara: ”Jag fastar.”42


I Hans (ta´âlâ) ord:


أُحِلَّ لَكُمْ لَيْلَةَ الصِّيَامِ الرَّفَثُ إِلَى نِسَآئِكُمْ هُنَّ لِبَاسٌ لَّكُمْ وَأَنتُمْ لِبَاسٌ لَّهُنَّ


”Nattetid under fastan är det tillåtet för er att komma nära era hustrur. De är en


klädnad för er och ni är en klädnad för dem.”


finns även en anmärkning från Allâh (´azza wa djall) mot Hans svaga och troende


slavar.


Allâh (ta´âlâ) sade:


عَلِمَ اللهُّ أَنَّكُمْ كُنتُمْ تَخْتانُونَ أَنفُسَكُمْ فَتَابَ عَلَيْكُمْ وَعَفَا عَنكُمْ فَالآنَ بَاشِرُوهُنَّ


وَابْتَغُواْ مَا كَتَبَ اللهُّ لَكُمْ


42 al-Bukhârî (1904) och Muslim (1151).